Valencia

•30 oktober 2016 • Kommentera

Detta bildspel kräver JavaScript.

18/10 2016 flyg 7:20 från Arlanda med SAS till Zürich. Plattkorv och öl/kaffe, sedan flyg vidare mot Valencia med Swiss Air. Hamnade vid nödutgången. Såg inte mycket av solkusten vi flög över.
Snabbt till taxi som förbokats och in till hotell Primus Valencia. Flott värre. ACn sänktes något. Eldrivna gardinen testades. Snabb upp-packning.
Drink på utegården och studie av kartan vi fått. Ingalill provade Agua de Valencia, en stark sak blandad av cava, vodka och apelsinjuice. Letade i några timmar efter Sanders brewpub, som dagen efter visade sej ligga alldeles bakom hotellet! Jag hade markerat hotellet fel på kartan…
Regnskur tillbringades under markis med en cerveza. Hittade sedan Roast & Beer i hörnet av Carrer del Pintor Maella och Avenida de Franca, med Valencisk öl Turia och jättegoda BBQ-ribs (nästan i klass med WarPigs i Köpenhamn) och Quesadillas. Detta skulle bli något av vårat stamställe. Bra blandad musik. Trötta travade vi hem till sängen. Sov ovaggade i 10 timmar.

19/10 Frukost i rasande fart innan dom stängde 10:30. 5 tallrikar och 3 kaffekoppar. Strövade sedan mot hamnen. Satt och dinglade vid Valencias Yacht-club och studerade fiskarna i hamnens vatten. Gick efter formel 1 banan, förbi vackra hamnmagasin under renovering. Irrade oss in i Nazaret över en stinkande ‘Genezarets’ sjö. Kände att detta nog inte var några typiska turistkvarter. Här hade byggboomen stannat av. Hittade till slut fram till Ocenografiska m.fl helhäftiga byggnader. Slår det mesta vi sett. Väldigt lite folk dock. Säsongen på sluttampen.
Drack grande cerveza på hotellets gård efter en 4 timmars promenad. Käkade och drack kaffe.
Letade på Sanders, som precis då öppnade jalusierna. Pratade med den indiska värdinnan. Hon sa att dom skulle öppna om en halvtimme. Vi lullade på efter den breda Avenida de Franca. Satt på Ankoras uteservering och kollade facebook, innan vi gick tillbaks efter Avenida de las Balears.
In på Sanders och pratade svenska med bryggaren Sander Sandesgö. Han rekommenderade lagern Sol de Medea Noche. Mycket god och humlig. Vi lovade att komma tillbaks.
Mot hotellet för lite vila. Gick över till gallerian Aqua och sökte igenom alla restauranger innan vi hittade en medelhavsrestaurang, La Plataoe. Käkade tonfisk och delade på en flaska Cava i ispåse. Hela bordet genomblött. Kollade lite affärer och gick tillbaks till hotellet.

20/10 Hoponhopoffbuss runt hela Valencia, med stopp i gamla staden med lunch och promenad runt ett stängt Centro del Mercado. Mycket folk och charmigt. Letade reda på bryggpuben The Market Brew Dog Bar, som dock också var stängd. Ingalill provade Horchata på Plaza de la Reina, en mjölkdryck gjord på bland annat tigernötter, som infördes av Moorerna från Egypten till Valencia. Den läskande söta drycken som säljs från små rullande stånd har blivit mycket populär. Bordade blå linjen och steg av HoHo-bussen på Carrer de Menorca.
Indisk tapas-middag på Sanders med mycket god öl till. Midnattssolen och Maharadjan. Pratade med innehavarinnan Shobha Lad från Indien, som bott 36 år i Europa. Hon hade jobbat både i Oslo och varit på Örebro ölfestival (kände väl till Närke Kulturbryggeri). Utbildad hudläkare som jobbat och bott på de flesta ställen i världen, inklusive hos ett antal maharadjor. Hon jobbade med egna kurer mot hudproblem och ansåg att väl humlat öl var mycket bra även för huden.
Snokade senare igenom varuhuset El Corte Ingles dyra delikatessdiskar. Köpte några öl.

21/10 Frukost och sedan hopp på HoHo-bussen, för att utnyttja 24-timmars-biljetterna.
Åkte hela blåa linjen. Själva från start, men full buss på slutet. Hoppade av vid operahuset. Fotade och tog lite drickbart under det fantastiska huset. Började regna och blåsa lite. Men vi satt ute tillsammans med flera andra. Inne satt ett stort asiatiskt sällskap.
Strosade upp till hotellet. Men först en tur upp till El Corte Ingles topp-cafeteria. Latte med fantastisk utsikt över Ciudad de las Artes. Vila på rummet och sedan ner på El Corte Ingles snabbköp. Köpte alldeles för dyrt vin!
Käkade pasta på Aquas La Tagliatelle. Gott.
Försökte byta de dyra vinflaskorna. Habla Ingles no! Trots varuhusets namn..!
Gjorde danskarna sällskap i hotell-lobbyn tills nattning.

22/10 Effektivare frukost nu när man lärt sej vad som gick att äta och vad man skulle undvika.
Lämnade tillbaks det köpta dyrvinet från igår. Gick bra m.h.a. Google-Translate-lapp. No habla inglese…
Kollade med receptionen att det var buss 19 som gick in till gamla stan, som låg någon kilometer från vårt hotell. Hoppade på den och gick av vid Plaza del Toro. Trixade oss fram med hjälp av karta och våra tidigare HoHo-turer. Läskstopp vid det fantastiskt vackra keramikmuseet.
Tog oss till den gigantiska saluhallen Mercado Central. Där var det full kommers. Smakade Choritzo och serano-skinka. Köpte 3 dm Choritzo picante + 2 öl. Letade oss sedan fram till craftbeerbar Tyris on tap i en undanskymd gränd bakom den fortfarande stängda The Market Brew Dog Bar. Bra öl och gott med tilltugg till. Solens försök att bryta igenom ersattes av en regnskvätt. Men vi hade paraply, så vi satt kvar ute.
Mot Plaza de la Reina. Ingalill glassade med en rinnande strut i solen. Undersökte utsidan av katedralen. Hamnade i en multi-demonstration och en svensexa. Tog oss ifrån tumultet genom smågränder efter en nunneprocession med en madonnastaty. Hamnade lite fel och fick leta oss fram till buss 19 via ett Cava-ställe. Trötta hoppade vi av på våran gata, Calle de Franca, direkt utanför Roast & Beer. Tacksamt hittade vi vårt stambord och beställde in mat och dricka. Fortsatte med Tyris öl. Mycket gott grillat. Vandrade sedan med tunga steg mot hotellet.

23/10 Tittade på Valencia maraton från frukostbordet. Gatorna avstängda. Fulla med plast-flaskor och muggar.
Solen sken äntligen ordentligt, så vi gick ner mot hamnen, där alla löpare nu gått i mål. Min telefon lade av, moderkortet paj! Tur att jag hade kameran med mej och att jag laddat upp alla bilder i molnet.
Satt oss på en häftig restaurang, Veles & Vents i hamnen och tog en öl i solen. Följde en av kajerna ner till stranden. Där det badades och solades. Vi hade inga badkläder med oss, så vi gick och satt oss på strandrestaurangen Balandret på Paseo Neptuno, för en långlunch med Paella. Enligt vad vi läst var det bästa stället för en riktig Paella. Men kanske inte på en vacker söndag! Personalen stressade mer och mer vart efter folk vällde in.
Gick i maklig takt tillbaks till hotellet för lite vila. Försökte få liv i min telefon. Negativt.
Gick in på Aqua för en liten bit Taco Bell. ‘Ana’ hette vi 🙂 Vacker himmel över Palau de les Arts. Tog en vända in i El corte Ingles mercado, där Valencierna shoppade för fullt. En flaska vin och mer saffran. Försökte enas om en spansk ost, men fick gå till hotellet och googla lite mer. Ett glas rött på uteserveringen innan vi drog oss tillbaks.

24/10 Fint väder idag med. 25 grader. Gick mot Jardin del Turia, den före detta flodbädden sedan floden Turia letts om utanför staden pga stora översvämningar, för att leta efter Yoko Onos konstverk. Hittade det inte, men en jättelik Gulliver i stället. Fullt med barn på honom. Italiensk lunch vid bron Pont del Regne med sina 4 skräckinjagande Gargoyles. På väg tillbaks till hotellet satt vi oss i solen på Black Turtle och tog en kall weiss-bier med härligt skum. Blev en ny profil-bild för min Facebook.
Handlade på CDI. Mycket saffran och andra kryddor, samt två lokala ostar. Började packa och väga.
Åt en avslutande middag på Roast & Beer. Gott som vanligt. Hälsade på Sander en sista gång. Ytterligare en Maharadja sänktes. Ah!

25/10 Frukost och slutpackning. Flyg-transfern väntade på oss när vi kom ner i lobbyn. Förbi Valencias fantastiska byggnader, som man aldrig tröttnade på att fotografera och ut till flygplatsen på 10 minuter. Flyget lite försenat pga lastningsproblem. Men i dyr-zurich flöt det på och strax så var vi hemma i svedala och ute i Arlandas buss-väntan på 10 minuter, från planet via bagagebandet.
Från 25 grader till 3 grader!

Badgers drift

•12 september 2016 • Kommentera

Saknar Ulf Lundells blogg efter ett halvårs tystnad;

”2016-03-09

Igår kom tofsviporna. En fin liten flock tumlade runt över åkrarna här, det hiades, tyckte det lät lite som pipiga hyenor, slog det snabbt ur tankarna, gladdes åt vårens gradvisa ankomst.

Lärkorna tokdrillar.

Solen skiner.

Man vill mikra upp gårdagens vitslöksbastanta lammfärsbiffrar och sleva på en klump grönsakspytt och lite myntayoughurt och slå sej ner nånstans där det är lä, även om det inte blåser mer än typ 1 sekundmeter, och slå upp ett glas immig rosé och säja: Jaha, det var ännu en vinter, och jag är vid liv och har fortfarande lust att leva.

Vildsvinen, grisarna, är nu på alla håll runt huset. Dom närmar sej. Har Hitchcock iscensatt detta?

Just i detta nu ser jag en frisk och fin Rikard  ute i det av grisarna upprivna neråt havsskogen.

Hört att staren är i Malmö och då är den här snart och tranorna måste komma till helgen.

Läser att även Benny A kört för fort. Ja, det går undan ibland. Vi får skärpa oss. Det blir betsel och Cruise control framöver.

Snart påsk. Hör att det ska bjudas saltlakrits, mörk choklad och chilenskt rött på vernissagen i  Galleri Rockhead Art i interna sammanhang kallat Galleri Bongo av nån outgrundlig anledning, Fabriksgatan 1 hursomhelst, Simrishamn.

Igår Kvinnodagen. I förrgår Bröllopsdagen.

8 mars känns lite 80 tycker jag, men eftersom allt går så segt framåt, MEN framåt, så är dagen väl nödvändig. Tänkte på en sak när jag travade iväg i solskensdimman ner till byn i morse att kvinnor tycker att män tar för stor plats överallt och så är det ju men jag ger mej fan på att män tycker att kvinnor tar för stor plats överallt, det är mamma och sen allt vi gör är med adress till kvinnan.

Det känns som ett förvirrat Moment 22 fyllt av en massa små Moment 22.

Jag bör inte bry mej numera, inte så förbannat i alla fall. Jag bör förvandlas till en vis man, om jag lyckats bygga nånting sånt av den radda av misstag som kallas LIVET. Som man alltså bör ha lärt sej av och omvandlat till lärdom och fördel.

Sade den vise mannen.

Annars: vårtrötthet. Igår småjobbade jag lite i ateljén, frakt av dukar idag, ställde i ordning, tvättade penslar, slog mej ner i fåtölj och läste lite, kände hur ögonlocken föll ner, slumrade bort en timme, tung och seg. Likadant i förrgår. Men möda tog jag mej igenom en fin novell av Flannery O´Connor och sen…zonk…ner i davlan där man hör ljudet utifrån knäppandet i huset, drömmer bilder, slår upp ögonen, förvånas över att man är där man är, dvala igen.

Jag hoppas det inte är nåt annat.

Trump drumlar vidare. Där kan vi tala om Moment 22. Ju mer stålar och möda Washingtonrepublikanerna lägger på att försöka smutskasta bort Trump desto fler röster får han. Dom kan gott hat, vi också, fy fan vad det har ljugits för amerikanska folket, skinnat av Wall Str, och vi också här hemma.

Jag hoppas Hillary tar det och gör Sanders till en av sina ministrar. Och tror.

Ja, vad gör jag här ute på nätet egentligen, en plats, dimension, värld jag känner stark aversion emot. Läste i bladet idag att romanen fick oss att försöka förstå våra medmänniskor, ernå in- och medkänsla, medans nätet gör tvärtom.

Kanye West i Älmhulkt. Whoa. Ja, jag vet inget om honom, men uppståndelse blev det. Rätt långt från Hollywood till Älmhult, eller kanske inte alls. Vi får rap- och hip hop-möbler? Vad säjer Den Gamle om det? Vad säjer rapparna? Är det hela neutraliserat nu snart? Alla är skitrika, utom Kanye som tycks ha 500 miljoner spänn i skulder, och alla får varsitt IKEA-hem i cribbarna?

Vad kommer härnäst?

Post post post punk?

Börjar känna lite sug efter musik igen. Låtar. Men det ska få dröja. Jag kan få sukta. Det ska få gå tid.

En turnéfri sommar. När hade jag det senast? Rikards bröst lyser vitt därnere mot skogen, han sitter still och spanar möss skulle jag tro.

Havet är ett ljusgrått dis.

Om tio dagar slänger jag mig ta mig fan i Atlanten. Sol och salta bad, det var också ett tag sen.

Såg början på fjärde säsongen av House of Cards. Nope. Där har det sinats, blaskats ur.

Och det här skrev Sartre nån gång:

”Kan vi nå fram till att kväva eller dölja vår ångest? Säkert är att vi aldrig förmår upphäva den, eftersom vi ÄR ångest.”

Tungt, men trösterikt.

Man får leva med det. Som man är.

U.L

 

 

2016-03-12

Vilken dag!

I alla fall här.

Tyst, stilla, sol, högtryck.

Jag stänger härmed Badgers Drift.

Skrivmaskinen kallar, gitarrerna kallar.

Jag återvänder till det som varit mej kärt sen ungdomen.

Nätet har aldrig varit min kopp te.

Jag önskar er en ömsint vår och en sommar utan stress.

Läs Edgar Lee Masters fina bok Spoon River.

Ikväll blir det Mello.

Jag har målat klart för den här gången.

Den här stora tavlan Hypathia mördas av den kristna Mobben i Alexandria lär väl aldrig hissas upp på Rockhead Arts galleri. Men man målar det man målar.

Gud vad vacker världen är idag! Som en stum solnedsgångsdröm i universum.

Konst kan ni se på Fabriksgatan 1 i Simrishamn i påsk.

Jag sörjer lite Badgers Drift, men one has to move on.

U.L”

 

Sicilien

•23 april 2016 • Kommentera

På kvällen den 9 april tog vi en taxi från Palermos flygplats Punta Raisi eller Falcone-Borsellino, det senare namnet syftar på två domare och maffiamotståndare som mördades 1992, till Cristal Palace Hotel på Via Roma i Palermo.
Taxi-chauffören körde lite guidning genom en vokal översättningsapp i mobiltelefonen på vägen dit.
Sen middag på hotellet. Pasta till förrätt och stor sallad till huvudrätt. Somnade till rejäla regnskurar mot fönstren.

Frukost söndag 10 april. Kakbuffe kan man väl mest likna det vid. Men vi lyckades pyssla ihop något som liknade en vanlig frukost. Regnskurarna höll i sej under morgonen. Men det var det sista vi såg av regn den veckan!
Gick på måfå ner mot hamnen när regnskurarna upphört. Ingalill tog täten när vi klättrade förbi ett staket för att ta oss ner på kajen. Semester-strosade och kikade på båtar. Satt oss på en uteservering och läskade oss. Spanade på folk. Gick uppför Via Vittorio Emanuele till Via Roma igen. Kom till vackra Piazza Di Domenico, där vi slog oss ner i en riktig turistfälla, med dålig mat och vin i plastglas. Dragspelaren fick ändå 1,5 euro.
Såg att det stod folk uppe på ett tak på andra sidan Piazzan. Vi letade oss fram till varuhuset La Rinascente typ Åhlens/NK, med takterass OBICA’ och Il Bar. Fantastisk utsikt och relativt billigt, med trevlig personal, trots att det visade sej vara ett av Italiens exklusivaste varuhus.
Vi strosade efter detta lyxbesök mot hotellet och hittade nya trevliga gator. Njöt Il Gelato på en bänk och ”Il caffe volcano” på en caffeteria. Solen började nu kännas i ansiktet.
Efter stödvila på rummet, så tog vi oss ann att hitta kvällens middagsställe. Det blev till slut den lokala kinesen Hong Kong. Starkt och gott, med espresso och bambu-grappa till efterrätt.

11 april startade med strålande sol. Vi gick till Teatro Massimo, ett av Italiens största opera och teater-hus. Herrelösa hundar låg och sov lite här och där. Insåg snart att vi var för varmt klädda. Svalkade oss på La Champagneria på Via Spinuzza. Mycket bra ölställe, som skulle få flera besök under veckan.
Tillbaka till hotellet för byte till korta benkläder. Via Roma mot Piazza San Domenico. Pizza-lunch på toppen av La Rinascente. Tog oss sedan genom Vuccirias små handels-gränder. Stod och snurrade ett tag i den fantastiska korsningen Quattro Canti. Stadens nav, som delar upp Palermo i fyra delar. Capo, Vucciria, La Kalsa och Albergheria.
Beundrade sedan fontänen från 1555 på ”skammens torg”, samt 1100-tals-kyrkorna på Piazza Bellini. Många byggnader behöver renoveras och i teatern på Piazzan hamrades det för fullt. Men det var väldigt charmigt och man kände verkligen historiens vingslag.
Gick Via Maqueda tillbaks mot Teatro Massimo, men vek av genom vindlande gränder med ändlösa salu-stånd. Sjönk utmattade ner på en servering i solen med varsin caffe latte. Vi och servitören skrattade när en tiggare smög upp och skulle ta hand om vår betalning.
Sol kvar på La Champagnerias uteservering. Provade några jättegoda sicilianska hantverksöl.
Åter på hotellet för ombyte till middagen, som intogs på Ristorantino Kliko vägg i vägg med hotellet på Via Roma. Fantastisk mat, vin och servering. Man satt i princip i köket. Den kvinnliga hovmästaren tipsade oss om Sicilianska vinköp. Nero d’Avola ska det va från Sicilien.
En sista runda vid Piazza Politeama Garibaldi innan läggdax.

12 april startade med sommar-värme och soldis. Vi hade nu börjat lära oss den så kallade brödrosten vid frukosten och att undvika lakritskakorna. Själva i frukostmatsalen tre trappor ner.
Köpte biljett till Citysightseeing HopOn HopOff-bussen för transport runt staden och vidare mot bergsbyn Monreale, efter bussbyte till mindre buss som kördes av Ferraris vildaste testförare…
Uppför berget på serpentinväg, med hänförande utsikt. Den lilla byn Monreale hade en fantastisk mosaik-katedral grundad 1174, som vi hann besöka i 15 minuter, innan den stängdes för siesta. På det lilla torget framför katedralen slog vi oss ner och beställde in den sicilianska specialiten Arancini. Friterade risbollar med varierande innehåll. Hittade efter lite rundvandring en pub med det mest fantastiska läge man kan tänka sej. Granne med den gigantiska katedralens mosaikklädda väggar, med citronlundar i en brant sluttning nedanför och ett panorama över Palermo som tog andan ur en! Funderar starkt på att pensionera mej som pubägare där…
Nerför berget mot Palermo i 100 knyck! Ett glas Spumante i La Rinascentes takbar gav oss chans att varva ner.
Handlade en livrem i Vuccirias skumma gränder. Strosade hemåt mellan väskaffärerna. En IPA på La Champagneria hann vi också med.
Middagen intogs i kvällsvärmen på Teatro Massimos cafes uteservering, efter att vi konstaterat att rekommenderade Culinario Hosteria ej hunnit öppna. Vi hoppade till när teaterns fasadbelysning kom upp ur gräsmattan en meter från vårt bord. God mat och gott vin. Men en trerätters orkade vi inte.

13 april. Tog buss 101 från hotellet mot Stazione Centrale (15 minuters gångväg). Efter drygt en timmes färd inklusive ett bussbyte, så var vi fortfarande inte framme! Vi hoppade av vid hamnen, där det var dax för lite lunch. 28 grader varmt och halvmulet krävde vätska.
Gick sedan mot dagens mål den Botaniska trädgården, vinkande avvärjande åt alla tuck-tuckar som svärmade som bålgetingar, bolmande avgaser runt oss. Hamnade i en riktigt lugn oas, med massor av intressanta växter och en damm fylld med sköldpaddor. Den upp till tio meter höga bambun knakade och rasslade i den varma vinden och papegojor seglade mellan dom höga palmerna. Vi smakade på dom beska apelsinerna som mogna föll från träden.
Sicksackade oss hemåt i de små gränderna, som inte ens fanns med på kartan. Hittade Sankta Annas kyrka, där vi svettiga slog oss ner på en bänk. Spanade in Monkey Bar vid piazzan. Styrde stegen dit in. Dom hade flera sorters fantastisk Italiensk IPA! Helt rätt igen.
Stärkta tog vi oss mot La Rinascent och Il Bar där vi käkade en sallad och softade med varsin espresso på altanen.
Väl ute på Via Roma, så påpekade jag för Ingalill att hon tappat stinget. Eftersom vi gick förbi en väskaffär och hon inte reagerade. Då gick hon in och köpte en väska..!
Ombyte till middagen, som intogs på Culinaro Hosteria, efter tips från Kent Saarimaas svärfar. Mycket gott och trevlig personal, som höll lektion i Italienska för oss. Dragspelare ingick också mot extra betalning, samt ett glas okänd sprit till Il conto.
Aftonen avslutades med brandlarm på hotellet.

14 april var ungefär 10 grader svalare (18), men riktigt behagligt. Fortfarande shorts och tischa. Gick bakom hotellet för att försöka lista ut var vårt rum låg och varför vi hade en balkong på utsidan av badrumsfönstret. Men vi lyckades inte, utan tog oss västerut genom smågator igenproppade med buckliga bilar. Hittade en liten butik där vi köpte en flaska vin och en flaska vatten. Tog oss fram till Teatro Politeama Garibaldi, där vi slog oss ner på en bänk. Genast var en tiggare framme. Eftersom han inte musicerade så blev det nobben från oss.
Tog Viale Della Liberta förbi alla flotta butiker, för att leta efter en hantverkspub som skulle ligga där någonstans. Gick bet och satt oss på en uteservering med varsin Caffe’ Americano. Lite tjafs om betalningen när vi skulle gå. Men det visade sej att vi hade rätt.
Mobila tiggare, ofta med småbarn i släptåg var ett bedrövligt inslag i dessa finare kvarter.
Shoppade oss fram till suveräna La Champagneria. Trevlig personal, sol på uteserveringen, gott öl till halva priset mot hemma, vackra italienska TeKu-glas, jästa oliver och free wifi. Vad kan man mer begära?
Mycket poliser vid Teatro Massimo, men dom verkade mest kolla avgasutsläpp på bilar.
Köpte Parmesan och kronärtskockor i en butik och hittade vårt rum utifrån hotellet. Lurig byggnad med falska balkonger m.m.
Via Roma är verkligen ett trafikinferno!
Åt middag på restaurang Vino e Pomedoro med uteservering nära hotellet. Mycket god Risotto Pescatore och Gnocci. Pannacotta och espresso med Grappa till dessert.
Mätta och nöjda tog vi oss upp till våning 8 på Cristal Palace Hotel. Där hade ACn gått igång efter att vi 4 dagar tidigare slagit på den!

15 april, soligt och skönt. Hade köpt med oss egna tomater till frukost. Spanade sedan efter flygbussens hållplats utanför Pradas butik på Viale Della Liberta, utan att bli mycket klokare. En del äldre sicilianare tror att om man inte förstår italienska så hjälper det om man höjer rösten!
Sedan mot centrum där vi satt oss på en större turistrestaurang och tog varsin gelato. Såg hur en man med typiskt utseende fick små kuvert av samtliga i personalen… Cosa Nostras fredagsbetalning..?
Provade dyra parfymer i Italiens exklusivaste varuhus. Ingalill köpte en Gucci-variant med 20% rabatt. Själv fick jag huvudvärk…
Slog oss ner vid en av hamnrestaurangerna för en bit mat och lite läsk. Studerade folklivet, bland annat hur servitrisen försökte göra sej förstådd för ett franskt par. Trodde inte dom var så olika. Språk för utom italienska verkar inte vara av större intresse på Sicilien.
Åter mot centrum. Råkade passera La Champagnerians lockande uteservering. Det fanns italienska godsaker kvar att prova.
Lite fönstershopping och sedan mot hotellet för att börja packa. En härlig vecka led mot sitt slut.
Vi hade lokaliserat kvällens matställe Cin Cin på Via Danielle Manin. Innan dom öppnade så satt vi oss på Luppollo L’Ottavo Nanos uteservering med ett par öl från deras stora och fina sortiment. När vi sedan kom till Cin Cin så var det fullbokat av ett mycket högljutt sällskap. Lika bra det…
Vi gick hem till Kliko och åt en fantastisk tre-rätters och skojade med den trevliga personalen. Musikunderhållning av banjo och gitarr.
Studerade den kaotiska fredagstrafiken, där polisen med sirener och blåljus försökte tränga sej fram. Gick ett varv runt kvarteret och luktade på de olika restaurang-dofterna, innan det var dax att knyta sej.

16 april började med frukost. Nu hade vi fått till snitsen och personalen fixade ägg och bacon åt oss. Allt bröd och pasta började kännas i magen…
Checkade ut och fick en överraskning när dom krävde en boendeskatt (tassa di soggiorno) på 2 euro per person och övernattningsdygn! Bara att betala.
Eftersom vårt plan inte skulle lyfta förens 20:25, så hade vi en dag till godo. Vi styrde kosan mot kvarter som vi inte utforskat tidigare. Hittade en del minimarket som det varit ont om tyckte vi. Alltid roligt att shoppa lokala produkter.
Caffe’ Americano på Tetro Massimos uteservering och people-spotting. Italienska kvinnor är inte rädda för att säga ifrån när något är fel..!
Ingalill köpte en hatt efter gågatan Via Maqueda. Jag avböjde en Siciliansk kepa.
Pizza, varav en mycket stark på OBICA’ fick avsluta ätandet i Palermo. Men La Champagneria stod kvar och vi var ju tvungna att ta avsked av den trevliga och kunniga personalen. Lovade att rekommendera deras pub. Dom ville gärna komma till Sverige och se på norrskenet.
Hämtade ut våra väskor på hotellet och drog iväg genom trafiken, mot flygbussen. På flygplatsen fick det bli en god sallad. Hörde för ovanlighets skull mycket svenska omkring oss. Buss ut till planet, något försenade. Men vi svenskar stuvade snabbt in oss och bredvid oss fick vi en man som tillbringat veckan i Syracusa. Han berättade fascinerat om Sankta Lucia. Sedan väntade vi och väntade, medans dom plockade av väskorna från planet..!
Det visade sej att dom var tvungna att plocka av en dams väskor, eftersom hon inte bordat planet. En timme försenade drog vi i alla fall iväg och såg ljusen från ön försvinna i mörkret. En fantastisk vecka var över och vi hade upplevt ännu ett fascinerande ställe.
Landade 00:30 på ett tomt Arlanda. Skönt att vi bokat en natt på Radisson i stället för att köra hem.

Detta bildspel kräver JavaScript.

London

•13 december 2015 • Kommentera

Den 6 december damp vår Boeing 737 ner på Gathwick airport. Efter en utdragen säkerhetskontroll hoppade vi på tåget till Victoria station.
Det var ingen decemberkyla som mötte oss, utan en fuktig värme. Tog en taxi till hotellet och fastnade direkt i trafikstockning. Till slut var vi  framme i Bayswater. Hotell Caesar visade sej vara ett skapligt hotell, om än trångt. Upp-packning och ut på Queens Gardens esplanad.
Eftersom jag varit här 1974 på skolresa och bott i Bayswater, så trodde jag att jag skulle hitta. Men det visade sej att mitt lokalsinne var som bortblåst. Inte ens väderstrecken stämde och det skulle ta flera dagar innan jag hade ordning på åt vilket håll Hyde Park låg. Men Leinster Terrace ledde dit och vi svängde hungriga och törstiga in på Leinster Pub för en Curry med Real Ale till. Fotbollsstämningen var hög där inne eftersom det var söndag.
Ut och ner mot Hyde Park. Efter Bayswater road hittad vi the Swan, som var packad med uppklädda herrar. Det var så varmt att vi satt oss på uteserveringen. Fullers Firecracker var lätt julig. Men resandet tog ut sin rätt och vi drog oss tillbaks för välbehövlig sömn.

7 december började med fågelsång genom det öppna fönstret. Frukosten var helt ok och innehöll allt möjligt från toast, yoghurt, potatiskaka, tomatbruschetta och till grapefruit-juice. Vi tog en lång promenad i Hyde Park mot Marble Arch och sedan hela Oxford street. Att det kan finnas så mycket folk och butiker. Ingalill hittade Lush och jag en pub. Vi tog oss sedan mot den julskyltade Carnaby Street. En Fish and Chips på the White Horse, sedan strosade vi mot Piccadilly Circus. People, people… Mot Leicester Square och China Town. Hittade en bra Green King på Leicester Square, som hade öl-ambitioner. Trafalgar Square var vackert i solnedgången. Vi tog oss en titt på the London Eye i kvällsbelysning. Men på Old Shades pub var ölen bedrövlig. När jag klagade försökte bartendern förklara att det var en stout… Jag vet, sa jag, men den skall inte vara sur!
Vi tog tunnelbanan hemåt men trots att klockan var sen så var det hett som i helvetet och tågen överfulla. Det blev ingen mer tunnelbana för oss. Travade in i Hyde Park, mot den jättelika nöjesparken Winter Wonderland, som sätts upp varje december. Massor av snurrgrejor, matställen och förfriskningar. Vi gick efter några timmar på mycket trötta ben mot Bayswater för nattvila.

8 december var det en ljudlig frukost, när ett spanskt par hade surrat fast sin störiga, vilt skrikande son i stolen i frukostmatsalen.
Vi tog oss ut, mot Paddington station. Regn! I London..? Ingalill köpte sej ett paraply. Tog oss till the Victoria Pub, som Marko T Wramen tipsat om i sin bok 88 favoritpubar i London. Vi visade boken för pubägaren och snart var vi indragna i en diskussion med en stamgästande familj. Efter ännu en tråkig Fullersöl, så gick vi ut i solskenet..! Men vi noterade att puben hade väldigt gott käk.
Till Caesar-hotell för omsvidning inför kvällens teaterbesök. Vi tänkte minsann inte komma för sent! Vi tog buss 94 till Piccadilly. Hämtade ut våra Phantom of the Opera biljetter och valde ut en italiensk restaurang med det flotta namnet Spagettihouse för middag. Det var mycket gott, med rolig personal. Till efterrätt tog jag Espresso con grappa och undrade när Grappan skulle komma in. Den var i kaffet..!
Phantom of the opera på Her majestys theatre var en mäktig upplevelse, efter att vi tagit oss upp för oändliga trappor till Grande Circle.
Efteråt hittade vi en av Londons alla Red Lion-pubar i en undangömd gränd. Vi började fundera över Londons förkärlek till trappor. Speciellt till toaletter. Buss 94 plockade upp oss på Regent street och vi kunde i sakta mak ta oss till Bayswater. Trötta tog vi oss sista biten till hotellet, efter att klivit av en hållplats för tidigt.

9 december testade vi buss 148 till Westminster. Det visade sej bestå av ett antal hållplatser. Vi hoppade av på en och gick mot Buckingham Palace. Vid Westminster Chapel hittade vi Royal Quarter Cafe, som faktiskt inte hade trappor till toaletten! Vi tog te och scones. Ingalills spenatvariant av te var sådär… Anlände lagom till vaktombytet vid slottet. People, people… Vi fann oss nu vara instängda vid Victorias memorial, eftersom alla gator spärrades av. Tog oss till slut loss och strävade mot parlamentet och den stora klockan. Hittade en berömd Red Lion pub, där vi vilade benen och kollade in folkvimlet. 22 trappsteg till the diningroom och den mycket trånga men tjusiga toan.
Letade oss sedan genom alla säkerhetsavspärrningar till Themsen. Satt oss ner mitt emot London Eye och studerade flodlivet. Nu traskade vi mot Charing Cross för att hitta buss 15 till Towern. Men först lunch på en Prezzo, med en mycket god skaldjursravioli med massa chili.
Väntade sedan förgäves på buss 15. Insåg att det inte skulle bli någon Towerbridge. Gick runt i Covent gardens butiker i stället. Prövade med en IPA på puben, men vi var nu riktigt trötta på engelsk öl. Det verkar som om man bland Londons 7000 pubar inte är så noga med ölkvaliten. Man säljer ändå…
Gick vidare till Leicester Square och handlade lite ost och te. Åter igen på Green King, som var onsdagspackat. Stor säkerhetsavstängning vid Leicester Squares biografer. Dom höll på och iordningställde inför Star Wars VII-premiären. Letade reda på första hållplatsen till 94:ans buss, eftersom vi förstod att det skulle bli smockfullt. Blev omkörda av en sköldpadda på Piccadilly Circus… Till slut framme vid hotellet. Middag skulle vi äta på the Victoria pub hade vi bestämt. Det började regna och vi var trötta i bena, så vi tog en taxi på gatan. När vi tyckte att han körde åt fel håll så frågade vi om han verkligen var på väg till the Victoria Pub. Han hade hört fel och slog av taxametern! Väl framme upptäckte vi att vickan var packat. Det stod till och med folk ute i regnet och drack öl. Gick tillbaks till vår gata och efter lite velande framåt tillbaks så valde vi den överfulla greken Halepi på hörnet. Eftersom Zorba hade endast en gäst..! Mycket god mat och snabb service. Åt med god aptit, trots att vi satt i dörröppningen och det hela tiden trängde sej nya gäster in. Drack ett cypriotiskt Othello rödvin. Det var inte igår! Gott det med.

10 december var det dax att åka mot sweden igen. Packning och utdragen frukost. Receptionen beställde taxi. Ingen gammal LTC den här gången, utan en modern vagn. Men med den trevligaste taxichaufför vi någonsin åkt med! En ung indisk student som kombinerade studierna i engelsk litteratur med att  köra taxi. Han släppte till slut av oss direkt utanför ingången till Gathwick-express, med noggranna instruktioner om hur vi skulle ta oss vidare. Det blev ett långt häng på flygplatsen. Provade Whisky för 33000 kronor flaskan och käkade mycket god portugisisk kyckling med en 2% lime-radler till. En av de bättre ölen på resan…
Norweigan-flyg hem på rad 11 D-F, utan fönster..!? Har vi aldrig varit med om förut. Men allt gick väl och i tid.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Österlen

•26 juli 2015 • Kommentera

Efter en tropiskt varm 4 juli i Linköping med god mat och öl tillsammans med Karl-Erik och Anki nådde vi fram till Havängs vandrarhem, längst ner i sydöstra delen av Sverige. Vi möttes på innergården av Leif från Borlänge, som tillsammans med sin fru Christel och deras två barn driver vandrarhemmet sedan 1984 i den gamla skånegården, med vasstak och korsvirke. Leif, ständigt med ett skämt i mungipan, är som klippt och skuren för jobbet som turistgårdsvärd.
Vi blev placerade i rum 7, på utsidan av Skepparpsgården. Rum 8 kallades Dag Hammarskjöldsrummet, eftersom han alltid bodde där på sina återkommande besök. Rummet var litet, men trädgården desto större. Det blev en tur till närliggande Kivik, för skaffning och kvällsmat. Ingalill ställde upp för ett foto intill Piratenstatyen. Vid niotiden var det så varmt att vi bestämde oss för ett dopp i havet. Efter lite letande, så bestämde vi oss för vilken del av den 3 mil långa sandstranden som hade det varmaste vattnet. Svalkande och skönt. Svårt att slita sej ifrån det fantastiska skymningsljuset efter doppet. Men till slut vandrade vi tillbaks till gården, genom de jättelika strandängarna, med får, hästar, kor och kaniner som rörde sej fritt.

6 juli började 08:30 med vandrarhemmets härliga frukost och Leif som underhållande värd. Sedan bar det iväg på en heldagstur till Ystad, via Kiviks Musteri och Stenshuvuds nationalpark. På tillbakavägen tog vi oss upp till ett blåsigt, men soligt Ale stenar. En fantastiskt historisk och suggestiv plats.

7 juli vandrade vi efter frukost runt Haväng i vackert väder och blev sittande länge på strandängarna ner mot havet. Man kunde se från Åhus i norr till Stenshuvud i söder. Vi undersökte Havängsdösen. En 5000 år gammal stenkammargrav, som frilagts på stranden under en ovanligt kraftig höststorm i början av 1800-talet. Vi tog oss upp till Ravlunda kyrka. En liten stenkyrka med anor från tidigt 1200-tal. Där fick vi kaffe och sockerkaka och pratade med den levande historieboken, kyrkvärden Börje. Vi besökte Fritjof Nilsson Piraten och Olle Adolphsons gravar, som låg strax intill varandra på kyrkogården. I Kivik handlade vi sedan rökt fisk i Buhres fiskhandel. Det fick bli en utmärkt middag i trädgården. Vi tog på badkläder och begav oss mot stranden. Den kraftiga frånlandsvinden gjorde att det var kallt i vattnet. Men har man gett sej i så… Mot kvällen drog det in ett kort regnväder. Efter en stödvila i nummer 7, tog vi en fantastisk kvällspromenad bland djuren, ner till havet och de vackra ålabodarna, samt den i kvällsljuset lätt kusliga dösen. Tre vallhundar jagade ihärdigt kaniner över ängarna. Mycket rogivna gick vi till sängs.

8 juli tog vi oss över Ravlunda skjutfälts alla kringelikroksvägar och hamnade vid Christinehofs EKO-park med det vackra 1700-talsslottet. Köpte bambumuggar och for vidare mot Tomelilla. Där fikade vi vid Hasse & Tages filmmuseum. Världens minsta.
Utanför Simrishamn kikade vi på Europas modernaste vinodling, Nordic Sea Winery. Vi svängde även förbi Mandelmanns vackra trädgårdar.
Vid Kivik Art Center på Lilla Stenshuvud promenerade vi runt bland och i konstinstallationerna. Kollade även in Ulf Lundells gård.
Handlade åter igen rökt fisk till kvällsmat i Buhres fantastiska fiskhandel.

9 juli var vi först i kön till Leifs fantastiska gårdsfrukost. Snackade lite extra brett dalmål och tog farväl av Leif och Christel.
Tack för en fantastisk vistelse i ett mycket vackert hörn av Sverige.
Tack också till Tomas och Ulrika, samt Ulf Lundell, för inspirationen till att besöka Österlen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ulf Lundell

•01 juli 2015 • 1 kommentar

Jag tar mej friheten att citera Nerikes Allehandas recension av Ulf Lundells turnepremiär i Örebro. Vilken vi hade förmånen att få bevittna på plats. Örebro var som vanligt smyckat med konst på gatan i kolossalformat. Några riktigt goda öl kunde vi också hitta. Trevliga örebroare stötte vi på vid Lanson-tältet i Slottsparken. Vid midnatt hörde vi ”Borlänge, Borlänge” gastas vid bajamajorna. Det var dom igen, som visade på lediga major!

”Sommarkonserter med Ulf Lundell har i alla år varit en mindre upphetsande upplevelse. Då har allsångslåtar tävlat med greatest hits i repertoaren och det har, fram till nu ska tilläggas, alltid slutat med sjukt förutsägbara konserter. Glatt, somrigt och festligt men ack så fantasilöst.

Konserten på fredagskvällen framför Slottet i Örebro bröt det mönstret och det skrevs något av historia i fantastiskt låtval, ett helt underbart liveljud, en outtröttlig Lundell och ett redan på turnépremiären sammansvetsat kompband.

Det är klart att jag hade mina dubier och på förhand välformulerade argument att Lundell-sommaren skulle sluta som vanligt med en repertoar som skulle ge publiken vad publiken ville ha. Det blev i stort sett tvärtom.

Det blev en lång konsert, exakt tre timmar (där Lundell dessutom överskred den magiska curfew-tiden med två minuter), som tangerade de bästa inomhuskonserterna när det gällde nya arrangemang, akustiska inslag och genomgående just udda låtval som fick mig på fall vid upprepade tillfällen.

Redan inledningen på konserten satte direkt nivån för att vi skeptiker i publiken skulle sätta det förutsägbara i halsen. Lundell kom in ensam på scenen, drog några intressanta anekdoter om sina gamla Örebrorötter och namngav bland annat Finn Sjöberg, och spelade sedan den urgamla ”Sniglar och krut” på akustisk gitarr som jag tror att jag aldrig tidigare hört live med honom.

I vintras gick Lundell ut med önskemålet att få låttips till sommarens turné och de genuina Lundell-fansen har verkligen blivit bönhörda. För vem kunde tro att låtar som exempelvis ”Levande och varm”, ”Den natt som aldrig dagas”, ”Vid din grind igen”, ”Soldat kommer hem” och ”Rått och romantiskt” skulle få chansen att återkomma i den konkurrensutsatta Lundell-repertoaren.

När sedan flera låtar hade fått nya smått revolutionerande arrangemang, en dramatiskt stegrande ”Rom i regnet”, en helt uppdaterad ”Sextisju, sextisju” inklusive recitation som dessutom kopplades ihop med ”Gott att leva” där avslutningen blev rena gospelfyrverkeriet, utropar jag gärna sommarens repertoar som en ynnest att få uppleva.

Och att sedan ge den på skiva tämligen mediokra ”Om sommaren” den celebra placeringen som finallåt tyder på en viss avancerad känsla för att ge publiken vad de inte visste vad de ville ha.

Bandet bakom Lundell hade inga överraskande inslag, det var på alla platser musiker som turnerat med Lundell i åtskilliga år och ibland decennier. Där jag aldrig kan sluta fascineras av trummisen Andreas Dahlbäcks bedövande mångsidighet, samspelet mellan Marcus Olssons orgel och David Nyströms piano var ofta klockrent och vackert effektivt och även den annars så visuellt framträdande gitarristen Janne Bark höll sig ofta på mattan och spelade vid ett tillfälle, på ”Soldat kommer hem”, en fint klingande dobro.

Man kunde inte tro att fredagskvällens konsert var turnépremiär ty bandet fungerade fantastiskt tillsammans och frånsett några hafsiga avslutningar på de sista låtarna var det egentligen bara tekniken som satte några krokben under kvällen.

26 juni 2015 var kvällen då historia skrevs: Ulf Lundells bästa utomhuskonsert i Örebro.”

WP_20150626_22_44_07_Pro__highres

Amsterdam

•13 april 2015 • 2 kommentarer

Holländsk påsk.

P1050569

 

 

31 mars. Tidig uppstigning 4:45 på Best Westerns Arlandahotell. Frukost och avfärd till terminal 5. När vi närmar oss Gate 1 så upptäcker vi att planet är försenat 3 timmar på grund av starka vindar i Amsterdam. Tillbringar väntetiden i Carlsbergs Gastropub.
Gropig landning i 20 sekundmeter. Hotellshuttle till Hampshire Hotel i Theater district. Watch up for the bicycles säger chaufförn. Det var något vi fick göra under veckan. Incheckning och veckla ut kartan, som kommer att bli helt nödvändig och överleva 6 borttappningar. Provar Leidsestraat, vilket visar sej vara den absolut mest trafikerade shoppinggatan, med fotgängare, cyklar och spårvagnar på en trång gata.
Vi svänger av mot SPUI och hittar en italiensk restaurang på Spuistraat, som vi är oense om den är bra eller dålig. Men vi var mycket hungriga efter att inte ätit sedan 5-tiden. Hittade där efter till Beer Temple där det fanns mycket amerikanskt godis. Hann även in en sväng på De Bierkoning innan dom stängde. Köpte inget. Tråcklade oss tillbaka till Hotel Hampshire Theater District i mycket kall blåst. En kopp värmande te och sedan sängen.

1 april. Promenerar längs Prinsengracht, en av de många kanalerna. Förbi Anne Franks hus, med jättelång besökskö. Kaffe Latte tillsammans med äppelkaka och goudapannkakor på kafe vid kanalen. Besök på tulpan och ost-museum. Handlade lökar och smakade massor av olika goda ostar. Köpte av de godaste. Letade på Proeflokal Arendsnest, med massor av lokal öl. Den bästa puben i Amsterdam enligt Marko T Wramen, vars bok, Mitt Amsterdam jag fått signerad från honom innan den kommit ut. En ovärderlig hjälp och inspiration. Provade även en Mild från England (Ring Your Mother 2015 XS) med enormt mycket smak, trots sina 2,6 %.
Mot De Belhamel, en rekommenderad restaurang. Under tiden vi väntade på att dom skulle öppna så tog vi en runda bland Coffee Shops och in på en Portugisisk affär, där vi pratade Lissabons väder kontra det isande kalla Amsterdam med innehavarinnan. Ingalill lånade toaletten på en coffeeshop med fiskar i golvet! Åt gott på De Belhamel, trots att inte alla rätter fanns att beställa ännu. 3 våningar med synligt kök i källaren. Gick åter mot hotellet med stopp på Beer Temple. Drack en god stout från Pilot Rock. Endast några regnstänk och lite hagel under dagen. Blåsten har lagt sej. Kopp te på hotellet, med kartgenomgång.

2 april. Letade efter hop-on-hop-off båten, som vi sett i kanalerna. Biljettstrul, men till slut så var vi ombord och gled fram i kanalerna till centralstationen där vi hoppade av. Efter en fika på Van Gogh-cafet så kikade vi in i den imponerande stationen. Men den imponerande utsidan återspeglades inte i insidan. Letade oss fram till hotell Prins Hendrik där den fantastiske jazzmusikern Chet Baker ramlade ut genom fönstret och dog den 14 maj 1988. Hedrade hans minne genom att gå in på Int Aepjen (Hos Apan) och ta en stilla Orval. Ingalill drack Wit. Skön provlokal i ett av Amsterdams äldsta hus.
Hoppade åter igen på båten och efter en tur genom hamnen, förbi Rembrandts hus, Amstel Hotel och operan så klev vi av vid Amsterdam Hermitage. Sökte oss mot Rembrandt Plein, över den vackra Blauw Brug, hittade vi en Gollem-pub. En sådan kan man inte gå förbi. Vi var de första gästerna och kunde i lugn och ro botanisera bland alla fantastiska öl. Några goda mackor till och snart kom det in 3 grabbar från Uppsala, som också blåst ner till Holland. När vi lämnade stället var det fullt med öltörstiga. Vid Rembrandts Plain var det också mycket folk vid statyerna. Magnolian blommade i rosa.
Vi tog oss tillbaks till Amsterdam Hermitage i en ganska kylig vind. Hoppade på båten och seglade in under James Bond bron Magere Brug. Där filmades en scen i Diamonds are forever. Efter att tagit oss förbi Heineken museum, där några förvirrade norrmän klev på. Påpekade för dom att det finns godare öl, så stegade vi in på Hard Rock Cafe, där vi fick sätta oss och vänta i baren tills ett bord var ledigt. Åt gott, när plötsligt jultomten cyklade förbi på andra sidan kanalen! Tyvärr bara jag som såg den honom. Vi tog oss hem till hotellet och ett glas vin i hotellbaren.

3 april. Långfredagen tog vi HOHO-båten till Gassan diamantsliperi. Mycket intressant. Fick se deras finaste sten, 121 fasetter 1,4 karat, värde en halv miljon kronor. Dom slipade med olivolja och diamantpulver. Köpte inget, förutom några ost-bestick. Tog en gratis kaffe och gick till den jättelika loppmarknaden på Waterloo Plein. Käkade lite belgiska chips med majo. Letade på Rembrandts hus och handlade lite i souvenirbutiken. Satt oss på uteserveringen och tog en La chouffe och en Vendetta IPA med tilltugg. Ett riktigt duktigt banjoband underhöll vid slussvaktarens hus under lunchen. Promenerade förbi Våghuset in i Red Light distrikt. Gick in i det kinesiska templet, där Ingalill fick ett visdomsord. Tog en latte på supermysig uteservering vid kanalen i sol. Letade oss sedan in i en gränd till hantverksbryggeriet Prael. Provade bland annat deras mycket goda barley wine. Bryggaren kom fram och pratade med en joint i handen. Berättade om sin bryggning och gav tips på fler bryggerier i stan. Massor med folk på Dam-plats. Slog oss ner och tittade på myllret ett tag. Sökte efter rekommenderad pub. Hittade In De Wildeman bakom en björkdunge! Packat med folk, men Ingalill hittade ett bord och en fantastisk 10-poängs Citra Single Hop IPA från grekiska bryggeriet Septem. Käkade jättepizzor på restaurang Panorama. Mätt som en gnu tillbaks till hotellet. Te med kartgenomgång och sängen.

4 april. Shoppingtur i grym trängsel. Upp i den häftiga utsiktsbaren i Kalvertoren, högt över taken. Genom Amsterdams museum till Beer Temple bar, för vätskepaus. Simcoe från Milkeller och Ginormous från Gigantic Brewery. Gick in på De Bierkonig och handlade en kasse pilsner. Tom i kassan kunde flytande svenska, sedan han för 25 år sedan studerat svenska vid Amsterdams universitet.
Ingalill in på LUSH igen för att reklamera det hon handlat dagen före. Hon luktade sej igenom hela lagret, som fick kasseras! Vila på hotellet. Letade sedan på den Indonesiska restaurangen Kaditj. Fick bord efter en halvtimme, under vilken vi tog en öl på fantastiska lilla Gollem Raamsteeg. Åt oss igenom näst största Risjttafeln. Övermätt. Tog oss hem för första gången utan karta. Te i matsalen som vanligt. Gonatt.

5 april. Efter hotellfrukosten svängde vi åt höger och i det fina vädret gick vi in i Vondelpark. Vek sedan av mot Museum Plein. Slog oss ner i solen med en latte, mitt bland alla museer. Långa köer till Van Gogh museet. Vi drog oss istället mot stadsdelen De Piip. Fina trädgårdar med papegojor i och mysiga barer. Tyvärr var inte kvarterets Gollem öppet, så vi drog oss mot Wetering Plantsoen. I väntan på spårvagnen satt vi oss på en pub och tog varsin öl med bitterballen till. Friterade köttfyllda bollar med jävulskt varm fyllning, som doppas i senap. Hoppade sedan på spårvagnen till zoo. Hittade till slut väderkvarnen som var målet. Under den, i ett före detta badhus hittar man ett hantverksbryggeri med mycket gott öl. Fullt med folk på Brouwerij ‘t IJ, både ute och inne. Men vi hittade ett bord och fick smaka suveränt färskt och gott öl med mycket korv och ost till.
Vi tog spårvagnen tillbaks och befann oss strax i Jordaan. Strosade fram på en lugn och varm Tuinstraat. Käkade på en ganska bedrövlig italiensk restaurang. Var faan är vitlöksbrödet.!? Men kompenserade med ett besök på lilla fina Gollem Raamsteeg, efter att konstaterat att Wildeman var stängt på måndagar och varit in en sväng till Tom på De Bierkoning och köpt 4 öl till. Hemåt i den fina kvällen fick vi syn på sågande gubben i trädet utanför hotellet. En kopp te innan sängdax.

6 april. Strosade en sista gång längs kanalerna. Känns som om man för varje gång hittade nya gränder, broar, kanaler, hus…
Rätt som det var hade vi knallat ända till Noorderkerk, efter att varit in på ostmuseet och köpt mer ost, samt in på Rockarchive, en butik med fantastiska fotografier av världens främsta musiker tagna av världens främsta fotografer. Vid Noorderkerk satt vi oss på en liten uteservering (4 stolar) och tog varsin latte med äppelkaka. Tog även en Bols Zeer Oude Jenever eftersom det var lite kyligt. Strövade vidare längs bryggarkanalen och stod helt plötsligt, eller inte, utanför Proeflokal Arendsnest. Provade några riktigt goda öl från De Molen och De Dolle Brouwers. Köpte även en snygg tischa på örnnästet. Dom har verkligen världens häftigaste toalettgolv, med ingjutna ölkapsyler!
Vandrade åter mot hotellet. Men sökandet efter en toalett drev oss åter igen in på Beer Temple. Vi satt oss i de otroligt slitna gamla skinnfåtöljerna och smakade efter att noggrant kollat av fatlistan på en Gentleman från Alvinne. Sa en sista gång adjö till Beer Temple, där bland annat Berith och HåGe från Närke Kulturbryggeri hängde på fotografi.
På hotellet gjorde vi en mycket noggrann packning av resväskorna, med flaskor invirade i smutstvätt. Nu hade vi gjort oss förtjänta av en sista rejäl middag. Men var? Jag såg i Markos bok att vi missat att det faktiskt fanns en Gollem alldeles bakom hotellet. Vi gick längs Overtoom och hittade fram. Fullt med locals där inne. Men dom fixade fram ett bord åt oss och en trevlig meny. Gott öl fanns naturligtvis på tapparna. Vi åt och drack oss rejält mätta. Klappade pubkatten och drog oss tillbaks till hotellet, ety det var tidig uppstigning dagen efter för avfärd till Shiphol.
Vi slog ihop resväskorna och jag vägde den stora väskan med vår bagagevåg… 42 kilo!!! Vafan..? Den mindre väskan visade sej väga 28! Gränsen för flyget låg på 23 kilo, med överviktsavgift upp till max 32 kilo. Hur kunde de 12 ölflaskorna, osten m.m. väga över 30 kilo?! Ett vilt ompackande, kastande av ”onödigt gods” och kontrollvägningar vidtog. Vi fattade ingenting. Jag övervägde att börja dricka ur öl! Men insåg att jag inte skulle kunna köra bil på en vecka. Helt plötsligt vägde stora väskan 15 kilo utan att vi tagit ur speciellt mycket..? Hur var det möjligt? Började undersöka bagagevågen, som nu hade en ny markering ”kg” som inte funnits tidigare. Den hade tydligen stått på pound, alltså dubbla vikten mot kilo! Vi började efter en del tvekan och nya kontrollvägningar att åter fylla väskorna med det vi plockat ur. Tänkte även slänga i några extra handdukar vi hade fått. Klockan var nu efter midnatt och Ingalill låg i sängen och skrattade. Själv var jag helt slut! Tilläggas kan att jag efter detta trots otaliga försök inte fått bagagevågen att visa vikten i pound…!

7 april. Först i frukostmatsalen. Ratade även denna gång de kokta äggen i varm sand. Mot bussen, som lämnade den fina luften i Amsterdam mot den smoggiga Shiphol-luften. Rotade runt i tax-free utan att hitta speciellt mycket. Blev stoppad av en i personalen som ville veta var jag skulle och vad jag skulle köpa. Godkände att jag tagit holländska cigarrer. Han trodde kanske att jag var amerikan, som försökte sno åt mej kubanska cigarrer. Vilket är big no no!
Resan hem gick snabbt och utan problem. En rolig och upplevelserik vecka, som ändå varit avslappnande, om man bortser från bagageviktspaniken. Tur att jag övertygade Ingalill om att vi skulle ha två väskor med oss. Vi ses igen Amsterdam…

Detta bildspel kräver JavaScript.