Rom

•20 april 2018 • Kommentera

Landade på Aeroporto Leonardo da Vinci-Fiumicino kl 16.00 fredag den 13:de 2018. Fick tag i väskorna och letade på Enrico som väntade med mersan. Snabb färd in till Roms centrum och maffiga Hotel Quirinale.
Checkade in efter lite diskussioner i receptionen. Var i ingick en handpenning på 300 euro.
Angelo tog våra väskor och drog in oss i en 100 år gammal Stringler-hiss, upp till rum 352.
Packade upp och gav oss ner i den fantastiskt vackra hotellbaren för ett glas Prosecco. Slog sedan en lov runt närliggande Piazza della Repubblica. Bland annat in på Eataly, med alla möjliga Italienska godsaker.
Käkade middag i den vackra hotellmatsalen Rossini. Pasta Vongole! Tidigt i säng.

Lördag 14 april begav vi oss skapligt pigga ner till frukosten, som överraskade positivt. Visst var det massor med sötsaker, som det anstår en Italiensk frukost, men det gick även att plocka ihop en både god och nyttig frukost av det som fanns. Dessutom satt vi mycket trevligt på den inglasade verandan, med trädgården utanför.
Efter frukost begav vi oss ut för att köpa biljetter till Hop On Hop Off bussen. Så bar det iväg i full fart och efter diverse trassel hade vi fått in rätt kanal för hörlurarna. Vi fick dela på en hörlur i ett uttag. Soligt och varmt, så solbrillor och den Italienska cykelkepan åkte på. Efter ett och ett halvt varv runt slingan, så hoppade vi av vid Colosseum. Där vi trängdes med alla turister och månglare. Strosade runt, men gav oss snart av från turiststråken och hittade lugnet och den goda ölen på BrewDog Bar, ett stenkast från Colosseums murar. En salt sallad till gav oss tillbaka balansen och vi letade oss fram till Plaza de Venechia, där vi åter igen hoppade på bussen och i avslappnat tempo tog oss runt på en ny slinga, som kördes på lördag e.m. Vi lokaliserade att vi kunde hoppa av i närheten av Spanska trappan. Efter lite letande och några glas Spumante så hittade vi trapporna och alla turister. Nu var temperaturen uppe i 28 grader och vi trängde oss in i en Gelateria. 200 spänn för två strutar glass! Vi sökte oss mot Fontana di Trevi, men stötte först på Dobbel Malto, där vi tog en paus i deras skinnsoffa, tillsammans med en god öl, samt bra musik.
Trängde oss sedan fram till fontänen, för några bilder. Slängde inte i någon slant.
Nu blev orienteringen svår och vi gick hela tiden fel, för långt åt höger. Stannade för en pizza och ett glas vin på La Lanterne på Via della Pilotta. Gav dragspelaren en slant, kämpade vidare och var helt plötsligt vid Plaza Venecia igen! Med mycket trötta fötter var vi hemma på via Nazionale. Vilade en kort stund på hotellrummet, för att sedan besöka baren. Ratade i stort sett all deras så kallade Craft Beer, men satt oss en timme i trädgården i den 20-gradiga värmen.
Gick vidare till Eately, där vi drack himmelsk öl med en fantastisk planka tilltugg, för 16 Euro..!
Det började blåsa och regnet föll sakta, så vi sökte oss in på hotellet, för behövlig vila. Lätt att ta ut sej första dagen.

Söndag 15 april bestämde vi oss för att gå i kyrkan. Vi tog tunnelbanan mot Vatikanen, men gick av 2 stationer för tidigt, vid Piazza de Popolo, ett av naven i staden. Letade oss fram till Tibern samtidigt som ett lätt regn började falla. Det lämnade gråa fläckar på allt! Närmade oss Petersplatsen och mer och mer folk blev det.
Helt plötsligt stod han där i ett fönster, Il Padre och höll sin söndagsmässa. Det visade sej att vi kom precis till hans söndagstal klockan 12! Nu skulle vi ta oss därifrån tillsammans med alla andra katoliker!
Det blev en mycket lång vandring runt hela Vatikanen. Till slut fick vi vila mycket trötta ben och fukta torra strupar på La Fornace.
Letade oss sedan fram till Cipro tunnelbanestation, för återfärd till Piazza della Repubblica.
En kort siesta på hotellrummet och sedan en tunnelbanefärd till Barberini, där vi tog en cocktail på restaurant och fick in massor med antipasti. Gick därifrån mycket mätta och hoppade över middagen. Prosecco på hotellet och sedan brottningsmatch med tvns Chromecast, tills vi somnade.

Måndag 16 april kom med värme. Efter frukosten tog vi en promenad upp till Basilica San Pietro in Vincoli, där kedjorna som fängslade Petrus i Jerusalem och Rom och fram för allt Michelangelos ofullbordade staty av Moses fanns att beskåda gratis och utan köer. Tog en glass i värmen efter kyrkobesöket och eftersom vi var så nära Colosseum, så tog vi sedan en härlig bira på Brewdog. Gick tillbaks mot Piazza della Repubblica och handlade en del efter vägen.
Käkade lunch på Eately och gick över piazzan till Basilica di Santa Maria degli Angeli e dei Martiri, vilken såg halvt förfallen ut på utsidan, men insidan var verkligen ståtlig. Där fanns bland annat en astronomisk kalender, som visade dagens datum på golvet med hjälp av solen och polstjärnan som lös in genom ett hål i taket.
Sedan strosade vi mot Statione Termini, men vek av och hittade en mysig snackbar, med mycket trevlig ägare, som efter att vi provat lokala viner hälsade oss med ”tusen tack och välkommen åter” när vi gick.
Efter att klätt på oss långbyxor så gick vi över till restaurang Cotto för en god 3-rätters middagsmeny. Efter en kort promenad på Via Nazionale så var det dax för gamla Stringlern upp till rummet och sängen.

Tisdag 17 april varmt och soligt, men det skulle bli regn på eftermiddagen enligt prognosen. Frukost med egen banan och tomat till. Finns det verkligen ingen tomatjuice i hela Rom? Sedan strosade vi i lugnt tempo nerför Via Nazionale, stannade för en kaffe på en liten trattoria i solen. Blev en bra selfie där.
Målet var Pantheon, dit vi anlände tillsammans med några till. Köade oss in. Där inne skulle det råda tystnad, vilket dom uppmanade till via högtalare på 10 olika språk..!
Imponerande kupol, men nog tyckte vi att ”våran” Basilica di Santa Maria degli Angeli e dei Martiri vid Piazza della Repubblica var vackrare och intressantare. Käkade pistaschglass. Ingalill i solen och jag i skuggan, skådande folkmyllret och lyssnade till en skicklig violinist.
Sedan drog vi iväg till Piazza Navona, med den imponerande La fontana dei Quattro Fiumi från 1600-talet. Vilken skulle symbolisera världens då kända största floder, Rio de la Plata, Nilen, Ganges och Donau. Vi vilade i solen, men döpte snart om Piazzan till Selfiepinnetorget, eftersom antalet Selfiepinne och Sjal-försäljare överskred allt vi sett i andra delar av Rom. Dom verkade vara fler än turisterna och gick i frustration och försökte sälja till varandra!
Vi provianterade på COOP en bit där ifrån. Där hade dom en säkerhetsvakt av obestämt kön, med måtten 1,5 x 1,5 m. Hen fanns överallt i butiken, där dom även hade en restaurangdel. Imponerades av en svart man som käkade en sallad och till detta drack två flaskor Leffe Bruin…
Nu började vi bli uttorkade och sökte oss mot craftbeer-stället The Public House i närheten av Piazza Venezia. Till slut hittade vi det efter att åter igen kämpat med den värdelösa kart-appen i iPhone!
Fick skaplig öl trots att craftbeer-kranarna var avstängda. Lite Nachos till, så var vi nöjda på uteserveringen.
Halvvägs tillbaks till hotellet så började det falla några tunga regndroppar. Men vi tog oss in, för en liten siesta. Sedan gav vi oss av mot Pesceria Barberini, en fiskrestaurang vi googlat upp. Återigen jävlades kartappen och vägrade lämna hotellet..! Vi fick gissa oss fram. Men var till slut framme och frågade om ett bord för 2. Vi fick ett på nåder i 1 timme och 40 minuter. Dom hade all fisk på is vid dörren, vilket gjorde att det var som att sitta i en fiskaffär. Förrättens blandade musslor var supergod, men huvudrätterna tonfisk och skaldjurspasta var mediokra. Vinet från Mastroberardino var dock utmärkt. Vår bordstid var ute och vi letade oss tillbaks utan kart-app. Stannade för en  kvällssittning i den ljumma kvällen på Piazza de Repubblica. Funderade över alla gendarmer med automatvapen vid alla offentliga platser och dagens samhälle. Sedan var det nattidax efter 15000 steg.

18 april var en onsdag och vi startade med en frukost, under vilken vi studerade hur dom snyggade till hotellets trädgård. Sedan shoppade vi lite i Terminis galleria och återvände med varorna till hotellet efter att gått bom på en Craft-Beer-Pub som var helt nerstängd i värmen.
Köpte tunnelbanebiljetter för färd till Circo Massimo. Gott om plats i vagnen. Strosade i fint sommarväder förbi den gamla jättearenan vid Circo Massimo mot Trastevere och hamnade där i en amerikansk tv-inspelning. Stannade på en Trattoria för förfriskning, för att sedan ta oss vidare mot Big Star, en öppen craftbeerpub. Satt ute och njöt en god malt och studerade folklivet, långt från de vanliga turiststråken. Sökte vidare för att hitta ett lämpligt middagsställe. Hittade Percorsi, med bra mat och musik. Kyparen var mycket trevlig. Mätta gick vi över Tibern mot tunnelbanan. Slogs tillsammans med ett annat par mot en vrenskande biljett-automat. Till slut fick vi ut biljetter och trängde oss in på det fullproppade tåget. Framme vid Termini så letade vi oss till slut ut mot Piazza della Repubblica och ett kvällsstopp på Eately. Petade lite i antipastin dom ställde fram. Nu var vi mätta!
Nästan 20000 steg idag.

Torsdag 19 april, åter en varm dag med 25 grader och blå himmel.
Efter lätt frukost provade vi nya vägar förbi Palazzo de Quirinale och sedan en glass i trängseln vid Fontana di Trevi. Tog oss i hettan runt i lite okända kvarter, för att sedan styra kosan mot Via Nazionale. Ingalill handlar och jag kryssar mellan försäljarna och insamlarna. Men har nu lärt mej den rätta Italienska blicken, vilken gör att dom snabbt drar sej undan och släpper fram signore!
Ingalill byter varor under tiden som jag sätter mej till rätta i hotellets bar. En sista shoppingräd mot Eately fyller resväskorna och vi inriktar oss på kvällens middag på La Cucina Nazionale. 3-rätters med bra service. Smyger in trädgårdsvägen till hotellet, där nordiska rådet verkar ha möte. Vi slår oss ner och njuter i den varma kvällen, med koltrast och papegojor sjungande i trädkronorna. Ärligt talat så låter papegojorna mest som skruvdragare.
Over and out.

Fredag 20 april är det dax för hemfärd. Långfrukost och packning. Stack ut på Via Nazionale en sista sväng, för en gelato. Njöt den i hotellträdgårdens stillhet, beundrande personalens slit med att fixa det bästa för sina gäster. Plockar ihop väskor och papper för en sista färd ner i den gedigna Stringler-hissen, utcheckning och direkt till vår transfertaxi, som rasslade fram på roms stensatta gator. Efter ett par trafiksituationer och signalerande så var vi vid flygplatsens terminal 3. Nu uppstod problem, eftersom taxichaufförn inte tog kort!? Irrade in i ankomsthallen och hittade efter mycket frågande och letande en uttagsautomat. Mötte en orolig chaufför, som trodde att jag åkt ifrån min fru.. 🙂 En sista lasagne innan flyget lyfte mot ett sommarvarmt och nu snöfritt svedala.
Många erfarenheter rikare och med över 800 bilder, så var vi åter hemma.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Annonser

Irland

•30 september 2017 • Kommentera

25/9 2017 landade vi på Dublins flygplats. Trapporna rullades fram och vi klev av på den gröna ön.
Bagaget snurrade redan på bandet och vi gav oss av för att leta på vår taxi till hotellet. Han hittade oss och vi halvsprang till bilen. Genom Dublin till hotell Jurys Inn at Parnell street. Rummet var inte färdigt, så vi tog en promenad på O’Connell street efter att vi fikat på närmaste cafe kombinerat med skönhetssalong.
Men kaffe räckte för att göra oss snygga. Ingalill hittade en av stadens två LUSH-butiker. Tillbaks till hotellet efter grönsaks och slaktar-gatan Moore Street. Där hörde man ständigt ropen från försäljarna av smuggel-cigaretter ”Cigaretts Tobacco”! Rummet var klart när vi kom tillbaks och vi packade upp.
Kvällen tillbringades på Fibbers Pub and Beer-garden. Samt på Koreanska restaurangen Kimchi i Parnell-streets Chinatown.
Med trötta steg begav vi oss tillbaks till hotellet.

26/9 vaknade vi utvilade, om än något ledbrutna av den hårda sängen. Hotellfrukost är alltid en upplevelse. Den här var mycket bra, med bland annat en riktig Irish Breakfast innehållande Vita bönor i tomatsås, fläskkorv, stekt ägg, stekt potatis, scrambled eggs, white and black pudding och grillad tomat.
Med karta gav vi oss ut på stan. Kollade alla festliga broar över Liffey och fotograferade åt Mats. Det blev varmt att promenera, så vi vek av in på mysiga O’Neills Victorian Townhouse och tog varsin öl.
Vi gick vidare mot Temple Bar-distriktet med massor av nöjesställen och butiker. In på själva Temple Bars jättelika pub. En Guinness måste man väl ta i dess huvudstad. Visade sej sedan vara den dyraste Guinness-pinten i hela Dublin för €8, ett stenkast från deras jättelika lagerbyggnad! Väldigt turistiskt, så vi drog oss mot JW Sweetmans Craft Beer brewery för middag. Pie and Stew i den fantastiska byggnaden vid Liffeys strand.
Kvällen tillbringades på helsköna puben The Black Sheep i ena änden av Parnell street. Hög stämning och mycket gott öl från bland annat Galway Bay Brewery. Som visade sej äga puben, samt ett antal fler kvalitetspubar för oss lite yngre…

27/9 Regn. Utdragen frukost. Sedan lite shopping i de närbelägna jättelika butikscentrumen. Sökte oss sedan ner mot Temple Bar och en sniffer and a glass of wine på The Norseman mot regnet. Stegade vidare mot the Porterhouse för en bit mat i form av Seafood-Showder. Inga höjdaröl, men bra drag på nedervåningen när tre grabbar lirade banjo och gitarr. Sökte oss åter i regnet över Liffey till The Beerhouse craft-pub på Capel street som var väldigt mysig, med bra öl. Rundade the Black Sheep på vägen till hotellet. Avslutade kvällen i Jurus Inns restaurant. Getostpaj och fritterade squids. Jättegod GT till efterrätt.
Tidigt i säng inför morrondagens tidiga uppstigning för utflykt till västkusten.

28/9 Revelj 5:45, med snabb frukost på rummet. Iväg till Paddys Palace för busstripp tvärs över Irland.
Busschaffisen inklusive guide var Val O’Brien, som höll låda mest hela den 12 timmar långa färden, med irländsk historia, skämt och allsång.
Eftersom han inte tyckte att vi skulle använda bussens toalett så körde han med snabba pp-stops efter M4/M6, alternativt riverdance i bussens mittgång!
Första fotostopp blev slottet Dunguaire vid Galway bay. Sen bar det av på smala och krokiga vägar efter Atlantkusten, med tighta möten med hyrbilar, franska husbilar och andra turistbussar, fram till Baby Cliffs of Moher. Där vi i regn och blåst halkade runt på klipporna och fotade. Äntligen blev det dags för lunchstopp på Fitzpatrick’s pub i Doolin. Provade deras egna lager och ale till kalkonen och fish-showdern. In i bussen och efter några varv runt puben för att leta reda på två kvarglömda passagerare som klivit på fel buss, så bar det av mot de riktiga Cliffs of Moher.
I kraftig vind kämpade vi oss upp på klipporna med en enastående utsikt. Vi hade tur med god sikt.
I medeltal 4 personer per år ”ramlar” ner från klipporna. Det tar 7 sekunder ner. Man hinner ta en selfie som Val sa. Till slut tog vi oss upp till Cornelius O’Briens tower. Ett utsiktstorn han lät bygga där 1835. Han ägde Cliffs of Moher och insåg redan då turismens stora nytta för ekonomin.
Iväg med bussen på ändå fler smala och mer slingrande vägar mot Bunratty Castle strax utanför Limerick. Slottet har återskapats till sin medeltida glans genom amerikanska donationer.
Vidare upp på motorvägen M7 och in mot Dublin, med en blossande solnedgång bakom oss. Susade förbi Barack Obamas förfäders by Moneygall och slätterna där slutscenerna i filmen Braveheart filmades.
Efter 12 timmar och över 50 mil så var vi tillbaks på O’Connel street. Via Parnells pub tog vi oss mot hotellsängen.

29/9 Solen skiner och vi tar en lugn och skön frukost, för att sedan ge oss av till södra sidan av Liffey. Kikar in i en exklusiv Whiskey och Cigarr-affär. Handlar några intressanta småflaskor. Strosar nerför shoppinggatan Grafton Street och hittar Phil Lynotts staty på en sidogata. Slår oss ner på den närbelägna pubens uteservering och studerar fotbollspublikens flockbeteende. Beger oss sedan genom det vackra köptemplet vid Stephens Green, med ett stopp för att lukta igenom 180 olika sorter i en tehandel.
Hittade även en riktigt bra ölhandel efter Stephen street, liksom den mycket bra puben P Macs. Vi satt oss utanför pga värmen där inne från mängderna med ljus dom tänt.
Vi tog oss in mot de medeltida stadsdelarna och Dublins slott, vilket man inte såg mycket av. Vi drog oss i stället över på norra sidan av Liffey igen.
Bestämde oss för att prova Kingfishers berömda Fish and Chips. Restaurangen låg på andra sidan Parnell street från hotellet. Solen sken fortfarande när vi gick över gatan dit, så vi skippade paraply. När vi satt oss till bords vräkte regnet ner. Vi var oense om matens kvalite. Men så är det ibland. Trösten blev gigantiska munkar hos Mr Donut.
Ingalill ägnade sej sedan åt shopping på Penneys. Lasse letade bra pubar, utan större framgång. Vi träffades sedan i hotellets bar, där stämningen var hög. I Sverige hade många av gästerna blivit utkastade för länge sedan. Så slutade Ingalills sista dag som sextioåring.

30/9 Hipp hipp hurra hurra hurra hurra!
Ingalill firas med instant coffee på sängen. Sedan frukost i svenskhörnet i den fulla frukostrestaurangen. Black and white-pudding mättade.
Shoppade kläder på Penneys igen. Gjorde några uppehåll för att njuta av den strålande solen. Gick Mary/Henry street förbi ”the stiletto in the ghetto”. Stannade för en latte och choklad-eclaire. Enades om att inte beställa någon mer ”mjölklatte”. Nu var vi på  Talbot street och letade oss fram via diverse gränder och en polis och buss-station till The BrewDock. Ännu en av Galway Bay bryggeriets bra pubar. Härliga öl på pumparna. Saliga gottade vi oss bland barnfamiljer och ölälskare. Inte en Guinness i sikte!
Vi slet oss till slut och letade oss tillbaks till Chinatown genom plötsliga trafikstockningar. Solen värmde gott och vi tog ytterligare ett IPA-stopp på Fibbers. Men undvek ölgården, där det vrålades fotboll.
Till slut var vi uppe på hotellrummet med alla kassar. Kammade till oss och åkte ner till Jurys Inns restaurang/bar. Restaurangen hade inte öppnat ännu, så vi slog oss ner i baren. Sedan var det dax för stor födelsedagsmiddag. Kyparen skrattade när vi bad om ett bord med sjöutsikt.
Vi åt mycket och gott, skrattade och rullade upp till rummet, otroligt mätta och nöjda.

1/10 Söndag med sen frukost. Fick veta historien bakom white and black pudding av servitrisen. Gillar dem i alla fall skarpt.
Strosade runt på gatorna norr om Liffey. Gick in i The Church på Henry street. En gammal kyrka som byggts om väldigt smakfullt till Barer och Restauranger. Tog en öl i en fönstersmyg.
Gick sedan hemåt hotellet med det vi handlat och packade väskor för morrondagens hemresa. Sedan tog vi oss över Liffey, för att leta middagsställe. Hittade ytterligare en Galway Bay Brewing Pub i de medeltida kvarteren. Det var väldigt högt ljud där. Så efter en god öl så drog vi vidare till Oskars efter en kik in på den livliga puben Darkey Kellys, där ett gäng spelade Irländskt för allt vad tygen höll. Mat gör en trött. Så vi tog oss tillbaks över Liffey, en sista gång uppför O’Connell street och till hotellet för att packa det sista.
En härlig vecka gick mot sitt slut. Många upplevelser i ett trevligt land.
Även om man hoppas att demonstrationerna mot abortförbudet som pågick får framgång.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Valencia

•30 oktober 2016 • Kommentera

Detta bildspel kräver JavaScript.

18/10 2016 flyg 7:20 från Arlanda med SAS till Zürich. Plattkorv och öl/kaffe, sedan flyg vidare mot Valencia med Swiss Air. Hamnade vid nödutgången. Såg inte mycket av solkusten vi flög över.
Snabbt till taxi som förbokats och in till hotell Primus Valencia. Flott värre. ACn sänktes något. Eldrivna gardinen testades. Snabb upp-packning.
Drink på utegården och studie av kartan vi fått. Ingalill provade Agua de Valencia, en stark sak blandad av cava, vodka och apelsinjuice. Letade i några timmar efter Sanders brewpub, som dagen efter visade sej ligga alldeles bakom hotellet! Jag hade markerat hotellet fel på kartan…
Regnskur tillbringades under markis med en cerveza. Hittade sedan Roast & Beer i hörnet av Carrer del Pintor Maella och Avenida de Franca, med Valencisk öl Turia och jättegoda BBQ-ribs (nästan i klass med WarPigs i Köpenhamn) och Quesadillas. Detta skulle bli något av vårat stamställe. Bra blandad musik. Trötta travade vi hem till sängen. Sov ovaggade i 10 timmar.

19/10 Frukost i rasande fart innan dom stängde 10:30. 5 tallrikar och 3 kaffekoppar. Strövade sedan mot hamnen. Satt och dinglade vid Valencias Yacht-club och studerade fiskarna i hamnens vatten. Gick efter formel 1 banan, förbi vackra hamnmagasin under renovering. Irrade oss in i Nazaret över en stinkande ‘Genezarets’ sjö. Kände att detta nog inte var några typiska turistkvarter. Här hade byggboomen stannat av. Hittade till slut fram till Ocenografiska m.fl helhäftiga byggnader. Slår det mesta vi sett. Väldigt lite folk dock. Säsongen på sluttampen.
Drack grande cerveza på hotellets gård efter en 4 timmars promenad. Käkade och drack kaffe.
Letade på Sanders, som precis då öppnade jalusierna. Pratade med den indiska värdinnan. Hon sa att dom skulle öppna om en halvtimme. Vi lullade på efter den breda Avenida de Franca. Satt på Ankoras uteservering och kollade facebook, innan vi gick tillbaks efter Avenida de las Balears.
In på Sanders och pratade svenska med bryggaren Sander Sandesgö. Han rekommenderade lagern Sol de Medea Noche. Mycket god och humlig. Vi lovade att komma tillbaks.
Mot hotellet för lite vila. Gick över till gallerian Aqua och sökte igenom alla restauranger innan vi hittade en medelhavsrestaurang, La Plataoe. Käkade tonfisk och delade på en flaska Cava i ispåse. Hela bordet genomblött. Kollade lite affärer och gick tillbaks till hotellet.

20/10 Hoponhopoffbuss runt hela Valencia, med stopp i gamla staden med lunch och promenad runt ett stängt Centro del Mercado. Mycket folk och charmigt. Letade reda på bryggpuben The Market Brew Dog Bar, som dock också var stängd. Ingalill provade Horchata på Plaza de la Reina, en mjölkdryck gjord på bland annat tigernötter, som infördes av Moorerna från Egypten till Valencia. Den läskande söta drycken som säljs från små rullande stånd har blivit mycket populär. Bordade blå linjen och steg av HoHo-bussen på Carrer de Menorca.
Indisk tapas-middag på Sanders med mycket god öl till. Midnattssolen och Maharadjan. Pratade med innehavarinnan Shobha Lad från Indien, som bott 36 år i Europa. Hon hade jobbat både i Oslo och varit på Örebro ölfestival (kände väl till Närke Kulturbryggeri). Utbildad hudläkare som jobbat och bott på de flesta ställen i världen, inklusive hos ett antal maharadjor. Hon jobbade med egna kurer mot hudproblem och ansåg att väl humlat öl var mycket bra även för huden.
Snokade senare igenom varuhuset El Corte Ingles dyra delikatessdiskar. Köpte några öl.

21/10 Frukost och sedan hopp på HoHo-bussen, för att utnyttja 24-timmars-biljetterna.
Åkte hela blåa linjen. Själva från start, men full buss på slutet. Hoppade av vid operahuset. Fotade och tog lite drickbart under det fantastiska huset. Började regna och blåsa lite. Men vi satt ute tillsammans med flera andra. Inne satt ett stort asiatiskt sällskap.
Strosade upp till hotellet. Men först en tur upp till El Corte Ingles topp-cafeteria. Latte med fantastisk utsikt över Ciudad de las Artes. Vila på rummet och sedan ner på El Corte Ingles snabbköp. Köpte alldeles för dyrt vin!
Käkade pasta på Aquas La Tagliatelle. Gott.
Försökte byta de dyra vinflaskorna. Habla Ingles no! Trots varuhusets namn..!
Gjorde danskarna sällskap i hotell-lobbyn tills nattning.

22/10 Effektivare frukost nu när man lärt sej vad som gick att äta och vad man skulle undvika.
Lämnade tillbaks det köpta dyrvinet från igår. Gick bra m.h.a. Google-Translate-lapp. No habla inglese…
Kollade med receptionen att det var buss 19 som gick in till gamla stan, som låg någon kilometer från vårt hotell. Hoppade på den och gick av vid Plaza del Toro. Trixade oss fram med hjälp av karta och våra tidigare HoHo-turer. Läskstopp vid det fantastiskt vackra keramikmuseet.
Tog oss till den gigantiska saluhallen Mercado Central. Där var det full kommers. Smakade Choritzo och serano-skinka. Köpte 3 dm Choritzo picante + 2 öl. Letade oss sedan fram till craftbeerbar Tyris on tap i en undanskymd gränd bakom den fortfarande stängda The Market Brew Dog Bar. Bra öl och gott med tilltugg till. Solens försök att bryta igenom ersattes av en regnskvätt. Men vi hade paraply, så vi satt kvar ute.
Mot Plaza de la Reina. Ingalill glassade med en rinnande strut i solen. Undersökte utsidan av katedralen. Hamnade i en multi-demonstration och en svensexa. Tog oss ifrån tumultet genom smågränder efter en nunneprocession med en madonnastaty. Hamnade lite fel och fick leta oss fram till buss 19 via ett Cava-ställe. Trötta hoppade vi av på våran gata, Calle de Franca, direkt utanför Roast & Beer. Tacksamt hittade vi vårt stambord och beställde in mat och dricka. Fortsatte med Tyris öl. Mycket gott grillat. Vandrade sedan med tunga steg mot hotellet.

23/10 Tittade på Valencia maraton från frukostbordet. Gatorna avstängda. Fulla med plast-flaskor och muggar.
Solen sken äntligen ordentligt, så vi gick ner mot hamnen, där alla löpare nu gått i mål. Min telefon lade av, moderkortet paj! Tur att jag hade kameran med mej och att jag laddat upp alla bilder i molnet.
Satt oss på en häftig restaurang, Veles & Vents i hamnen och tog en öl i solen. Följde en av kajerna ner till stranden. Där det badades och solades. Vi hade inga badkläder med oss, så vi gick och satt oss på strandrestaurangen Balandret på Paseo Neptuno, för en långlunch med Paella. Enligt vad vi läst var det bästa stället för en riktig Paella. Men kanske inte på en vacker söndag! Personalen stressade mer och mer vart efter folk vällde in.
Gick i maklig takt tillbaks till hotellet för lite vila. Försökte få liv i min telefon. Negativt.
Gick in på Aqua för en liten bit Taco Bell. ‘Ana’ hette vi 🙂 Vacker himmel över Palau de les Arts. Tog en vända in i El corte Ingles mercado, där Valencierna shoppade för fullt. En flaska vin och mer saffran. Försökte enas om en spansk ost, men fick gå till hotellet och googla lite mer. Ett glas rött på uteserveringen innan vi drog oss tillbaks.

24/10 Fint väder idag med. 25 grader. Gick mot Jardin del Turia, den före detta flodbädden sedan floden Turia letts om utanför staden pga stora översvämningar, för att leta efter Yoko Onos konstverk. Hittade det inte, men en jättelik Gulliver i stället. Fullt med barn på honom. Italiensk lunch vid bron Pont del Regne med sina 4 skräckinjagande Gargoyles. På väg tillbaks till hotellet satt vi oss i solen på Black Turtle och tog en kall weiss-bier med härligt skum. Blev en ny profil-bild för min Facebook.
Handlade på CDI. Mycket saffran och andra kryddor, samt två lokala ostar. Började packa och väga.
Åt en avslutande middag på Roast & Beer. Gott som vanligt. Hälsade på Sander en sista gång. Ytterligare en Maharadja sänktes. Ah!

25/10 Frukost och slutpackning. Flyg-transfern väntade på oss när vi kom ner i lobbyn. Förbi Valencias fantastiska byggnader, som man aldrig tröttnade på att fotografera och ut till flygplatsen på 10 minuter. Flyget lite försenat pga lastningsproblem. Men i dyr-zurich flöt det på och strax så var vi hemma i svedala och ute i Arlandas buss-väntan på 10 minuter, från planet via bagagebandet.
Från 25 grader till 3 grader!

Badgers drift

•12 september 2016 • Kommentera

Saknar Ulf Lundells blogg efter ett halvårs tystnad;

”2016-03-09

Igår kom tofsviporna. En fin liten flock tumlade runt över åkrarna här, det hiades, tyckte det lät lite som pipiga hyenor, slog det snabbt ur tankarna, gladdes åt vårens gradvisa ankomst.

Lärkorna tokdrillar.

Solen skiner.

Man vill mikra upp gårdagens vitslöksbastanta lammfärsbiffrar och sleva på en klump grönsakspytt och lite myntayoughurt och slå sej ner nånstans där det är lä, även om det inte blåser mer än typ 1 sekundmeter, och slå upp ett glas immig rosé och säja: Jaha, det var ännu en vinter, och jag är vid liv och har fortfarande lust att leva.

Vildsvinen, grisarna, är nu på alla håll runt huset. Dom närmar sej. Har Hitchcock iscensatt detta?

Just i detta nu ser jag en frisk och fin Rikard  ute i det av grisarna upprivna neråt havsskogen.

Hört att staren är i Malmö och då är den här snart och tranorna måste komma till helgen.

Läser att även Benny A kört för fort. Ja, det går undan ibland. Vi får skärpa oss. Det blir betsel och Cruise control framöver.

Snart påsk. Hör att det ska bjudas saltlakrits, mörk choklad och chilenskt rött på vernissagen i  Galleri Rockhead Art i interna sammanhang kallat Galleri Bongo av nån outgrundlig anledning, Fabriksgatan 1 hursomhelst, Simrishamn.

Igår Kvinnodagen. I förrgår Bröllopsdagen.

8 mars känns lite 80 tycker jag, men eftersom allt går så segt framåt, MEN framåt, så är dagen väl nödvändig. Tänkte på en sak när jag travade iväg i solskensdimman ner till byn i morse att kvinnor tycker att män tar för stor plats överallt och så är det ju men jag ger mej fan på att män tycker att kvinnor tar för stor plats överallt, det är mamma och sen allt vi gör är med adress till kvinnan.

Det känns som ett förvirrat Moment 22 fyllt av en massa små Moment 22.

Jag bör inte bry mej numera, inte så förbannat i alla fall. Jag bör förvandlas till en vis man, om jag lyckats bygga nånting sånt av den radda av misstag som kallas LIVET. Som man alltså bör ha lärt sej av och omvandlat till lärdom och fördel.

Sade den vise mannen.

Annars: vårtrötthet. Igår småjobbade jag lite i ateljén, frakt av dukar idag, ställde i ordning, tvättade penslar, slog mej ner i fåtölj och läste lite, kände hur ögonlocken föll ner, slumrade bort en timme, tung och seg. Likadant i förrgår. Men möda tog jag mej igenom en fin novell av Flannery O´Connor och sen…zonk…ner i davlan där man hör ljudet utifrån knäppandet i huset, drömmer bilder, slår upp ögonen, förvånas över att man är där man är, dvala igen.

Jag hoppas det inte är nåt annat.

Trump drumlar vidare. Där kan vi tala om Moment 22. Ju mer stålar och möda Washingtonrepublikanerna lägger på att försöka smutskasta bort Trump desto fler röster får han. Dom kan gott hat, vi också, fy fan vad det har ljugits för amerikanska folket, skinnat av Wall Str, och vi också här hemma.

Jag hoppas Hillary tar det och gör Sanders till en av sina ministrar. Och tror.

Ja, vad gör jag här ute på nätet egentligen, en plats, dimension, värld jag känner stark aversion emot. Läste i bladet idag att romanen fick oss att försöka förstå våra medmänniskor, ernå in- och medkänsla, medans nätet gör tvärtom.

Kanye West i Älmhulkt. Whoa. Ja, jag vet inget om honom, men uppståndelse blev det. Rätt långt från Hollywood till Älmhult, eller kanske inte alls. Vi får rap- och hip hop-möbler? Vad säjer Den Gamle om det? Vad säjer rapparna? Är det hela neutraliserat nu snart? Alla är skitrika, utom Kanye som tycks ha 500 miljoner spänn i skulder, och alla får varsitt IKEA-hem i cribbarna?

Vad kommer härnäst?

Post post post punk?

Börjar känna lite sug efter musik igen. Låtar. Men det ska få dröja. Jag kan få sukta. Det ska få gå tid.

En turnéfri sommar. När hade jag det senast? Rikards bröst lyser vitt därnere mot skogen, han sitter still och spanar möss skulle jag tro.

Havet är ett ljusgrått dis.

Om tio dagar slänger jag mig ta mig fan i Atlanten. Sol och salta bad, det var också ett tag sen.

Såg början på fjärde säsongen av House of Cards. Nope. Där har det sinats, blaskats ur.

Och det här skrev Sartre nån gång:

”Kan vi nå fram till att kväva eller dölja vår ångest? Säkert är att vi aldrig förmår upphäva den, eftersom vi ÄR ångest.”

Tungt, men trösterikt.

Man får leva med det. Som man är.

U.L

 

 

2016-03-12

Vilken dag!

I alla fall här.

Tyst, stilla, sol, högtryck.

Jag stänger härmed Badgers Drift.

Skrivmaskinen kallar, gitarrerna kallar.

Jag återvänder till det som varit mej kärt sen ungdomen.

Nätet har aldrig varit min kopp te.

Jag önskar er en ömsint vår och en sommar utan stress.

Läs Edgar Lee Masters fina bok Spoon River.

Ikväll blir det Mello.

Jag har målat klart för den här gången.

Den här stora tavlan Hypathia mördas av den kristna Mobben i Alexandria lär väl aldrig hissas upp på Rockhead Arts galleri. Men man målar det man målar.

Gud vad vacker världen är idag! Som en stum solnedsgångsdröm i universum.

Konst kan ni se på Fabriksgatan 1 i Simrishamn i påsk.

Jag sörjer lite Badgers Drift, men one has to move on.

U.L”

 

Sicilien

•23 april 2016 • Kommentera

På kvällen den 9 april tog vi en taxi från Palermos flygplats Punta Raisi eller Falcone-Borsellino, det senare namnet syftar på två domare och maffiamotståndare som mördades 1992, till Cristal Palace Hotel på Via Roma i Palermo.
Taxi-chauffören körde lite guidning genom en vokal översättningsapp i mobiltelefonen på vägen dit.
Sen middag på hotellet. Pasta till förrätt och stor sallad till huvudrätt. Somnade till rejäla regnskurar mot fönstren.

Frukost söndag 10 april. Kakbuffe kan man väl mest likna det vid. Men vi lyckades pyssla ihop något som liknade en vanlig frukost. Regnskurarna höll i sej under morgonen. Men det var det sista vi såg av regn den veckan!
Gick på måfå ner mot hamnen när regnskurarna upphört. Ingalill tog täten när vi klättrade förbi ett staket för att ta oss ner på kajen. Semester-strosade och kikade på båtar. Satt oss på en uteservering och läskade oss. Spanade på folk. Gick uppför Via Vittorio Emanuele till Via Roma igen. Kom till vackra Piazza Di Domenico, där vi slog oss ner i en riktig turistfälla, med dålig mat och vin i plastglas. Dragspelaren fick ändå 1,5 euro.
Såg att det stod folk uppe på ett tak på andra sidan Piazzan. Vi letade oss fram till varuhuset La Rinascente typ Åhlens/NK, med takterass OBICA’ och Il Bar. Fantastisk utsikt och relativt billigt, med trevlig personal, trots att det visade sej vara ett av Italiens exklusivaste varuhus.
Vi strosade efter detta lyxbesök mot hotellet och hittade nya trevliga gator. Njöt Il Gelato på en bänk och ”Il caffe volcano” på en caffeteria. Solen började nu kännas i ansiktet.
Efter stödvila på rummet, så tog vi oss ann att hitta kvällens middagsställe. Det blev till slut den lokala kinesen Hong Kong. Starkt och gott, med espresso och bambu-grappa till efterrätt.

11 april startade med strålande sol. Vi gick till Teatro Massimo, ett av Italiens största opera och teater-hus. Herrelösa hundar låg och sov lite här och där. Insåg snart att vi var för varmt klädda. Svalkade oss på La Champagneria på Via Spinuzza. Mycket bra ölställe, som skulle få flera besök under veckan.
Tillbaka till hotellet för byte till korta benkläder. Via Roma mot Piazza San Domenico. Pizza-lunch på toppen av La Rinascente. Tog oss sedan genom Vuccirias små handels-gränder. Stod och snurrade ett tag i den fantastiska korsningen Quattro Canti. Stadens nav, som delar upp Palermo i fyra delar. Capo, Vucciria, La Kalsa och Albergheria.
Beundrade sedan fontänen från 1555 på ”skammens torg”, samt 1100-tals-kyrkorna på Piazza Bellini. Många byggnader behöver renoveras och i teatern på Piazzan hamrades det för fullt. Men det var väldigt charmigt och man kände verkligen historiens vingslag.
Gick Via Maqueda tillbaks mot Teatro Massimo, men vek av genom vindlande gränder med ändlösa salu-stånd. Sjönk utmattade ner på en servering i solen med varsin caffe latte. Vi och servitören skrattade när en tiggare smög upp och skulle ta hand om vår betalning.
Sol kvar på La Champagnerias uteservering. Provade några jättegoda sicilianska hantverksöl.
Åter på hotellet för ombyte till middagen, som intogs på Ristorantino Kliko vägg i vägg med hotellet på Via Roma. Fantastisk mat, vin och servering. Man satt i princip i köket. Den kvinnliga hovmästaren tipsade oss om Sicilianska vinköp. Nero d’Avola ska det va från Sicilien.
En sista runda vid Piazza Politeama Garibaldi innan läggdax.

12 april startade med sommar-värme och soldis. Vi hade nu börjat lära oss den så kallade brödrosten vid frukosten och att undvika lakritskakorna. Själva i frukostmatsalen tre trappor ner.
Köpte biljett till Citysightseeing HopOn HopOff-bussen för transport runt staden och vidare mot bergsbyn Monreale, efter bussbyte till mindre buss som kördes av Ferraris vildaste testförare…
Uppför berget på serpentinväg, med hänförande utsikt. Den lilla byn Monreale hade en fantastisk mosaik-katedral grundad 1174, som vi hann besöka i 15 minuter, innan den stängdes för siesta. På det lilla torget framför katedralen slog vi oss ner och beställde in den sicilianska specialiten Arancini. Friterade risbollar med varierande innehåll. Hittade efter lite rundvandring en pub med det mest fantastiska läge man kan tänka sej. Granne med den gigantiska katedralens mosaikklädda väggar, med citronlundar i en brant sluttning nedanför och ett panorama över Palermo som tog andan ur en! Funderar starkt på att pensionera mej som pubägare där…
Nerför berget mot Palermo i 100 knyck! Ett glas Spumante i La Rinascentes takbar gav oss chans att varva ner.
Handlade en livrem i Vuccirias skumma gränder. Strosade hemåt mellan väskaffärerna. En IPA på La Champagneria hann vi också med.
Middagen intogs i kvällsvärmen på Teatro Massimos cafes uteservering, efter att vi konstaterat att rekommenderade Culinario Hosteria ej hunnit öppna. Vi hoppade till när teaterns fasadbelysning kom upp ur gräsmattan en meter från vårt bord. God mat och gott vin. Men en trerätters orkade vi inte.

13 april. Tog buss 101 från hotellet mot Stazione Centrale (15 minuters gångväg). Efter drygt en timmes färd inklusive ett bussbyte, så var vi fortfarande inte framme! Vi hoppade av vid hamnen, där det var dax för lite lunch. 28 grader varmt och halvmulet krävde vätska.
Gick sedan mot dagens mål den Botaniska trädgården, vinkande avvärjande åt alla tuck-tuckar som svärmade som bålgetingar, bolmande avgaser runt oss. Hamnade i en riktigt lugn oas, med massor av intressanta växter och en damm fylld med sköldpaddor. Den upp till tio meter höga bambun knakade och rasslade i den varma vinden och papegojor seglade mellan dom höga palmerna. Vi smakade på dom beska apelsinerna som mogna föll från träden.
Sicksackade oss hemåt i de små gränderna, som inte ens fanns med på kartan. Hittade Sankta Annas kyrka, där vi svettiga slog oss ner på en bänk. Spanade in Monkey Bar vid piazzan. Styrde stegen dit in. Dom hade flera sorters fantastisk Italiensk IPA! Helt rätt igen.
Stärkta tog vi oss mot La Rinascent och Il Bar där vi käkade en sallad och softade med varsin espresso på altanen.
Väl ute på Via Roma, så påpekade jag för Ingalill att hon tappat stinget. Eftersom vi gick förbi en väskaffär och hon inte reagerade. Då gick hon in och köpte en väska..!
Ombyte till middagen, som intogs på Culinaro Hosteria, efter tips från Kent Saarimaas svärfar. Mycket gott och trevlig personal, som höll lektion i Italienska för oss. Dragspelare ingick också mot extra betalning, samt ett glas okänd sprit till Il conto.
Aftonen avslutades med brandlarm på hotellet.

14 april var ungefär 10 grader svalare (18), men riktigt behagligt. Fortfarande shorts och tischa. Gick bakom hotellet för att försöka lista ut var vårt rum låg och varför vi hade en balkong på utsidan av badrumsfönstret. Men vi lyckades inte, utan tog oss västerut genom smågator igenproppade med buckliga bilar. Hittade en liten butik där vi köpte en flaska vin och en flaska vatten. Tog oss fram till Teatro Politeama Garibaldi, där vi slog oss ner på en bänk. Genast var en tiggare framme. Eftersom han inte musicerade så blev det nobben från oss.
Tog Viale Della Liberta förbi alla flotta butiker, för att leta efter en hantverkspub som skulle ligga där någonstans. Gick bet och satt oss på en uteservering med varsin Caffe’ Americano. Lite tjafs om betalningen när vi skulle gå. Men det visade sej att vi hade rätt.
Mobila tiggare, ofta med småbarn i släptåg var ett bedrövligt inslag i dessa finare kvarter.
Shoppade oss fram till suveräna La Champagneria. Trevlig personal, sol på uteserveringen, gott öl till halva priset mot hemma, vackra italienska TeKu-glas, jästa oliver och free wifi. Vad kan man mer begära?
Mycket poliser vid Teatro Massimo, men dom verkade mest kolla avgasutsläpp på bilar.
Köpte Parmesan och kronärtskockor i en butik och hittade vårt rum utifrån hotellet. Lurig byggnad med falska balkonger m.m.
Via Roma är verkligen ett trafikinferno!
Åt middag på restaurang Vino e Pomedoro med uteservering nära hotellet. Mycket god Risotto Pescatore och Gnocci. Pannacotta och espresso med Grappa till dessert.
Mätta och nöjda tog vi oss upp till våning 8 på Cristal Palace Hotel. Där hade ACn gått igång efter att vi 4 dagar tidigare slagit på den!

15 april, soligt och skönt. Hade köpt med oss egna tomater till frukost. Spanade sedan efter flygbussens hållplats utanför Pradas butik på Viale Della Liberta, utan att bli mycket klokare. En del äldre sicilianare tror att om man inte förstår italienska så hjälper det om man höjer rösten!
Sedan mot centrum där vi satt oss på en större turistrestaurang och tog varsin gelato. Såg hur en man med typiskt utseende fick små kuvert av samtliga i personalen… Cosa Nostras fredagsbetalning..?
Provade dyra parfymer i Italiens exklusivaste varuhus. Ingalill köpte en Gucci-variant med 20% rabatt. Själv fick jag huvudvärk…
Slog oss ner vid en av hamnrestaurangerna för en bit mat och lite läsk. Studerade folklivet, bland annat hur servitrisen försökte göra sej förstådd för ett franskt par. Trodde inte dom var så olika. Språk för utom italienska verkar inte vara av större intresse på Sicilien.
Åter mot centrum. Råkade passera La Champagnerians lockande uteservering. Det fanns italienska godsaker kvar att prova.
Lite fönstershopping och sedan mot hotellet för att börja packa. En härlig vecka led mot sitt slut.
Vi hade lokaliserat kvällens matställe Cin Cin på Via Danielle Manin. Innan dom öppnade så satt vi oss på Luppollo L’Ottavo Nanos uteservering med ett par öl från deras stora och fina sortiment. När vi sedan kom till Cin Cin så var det fullbokat av ett mycket högljutt sällskap. Lika bra det…
Vi gick hem till Kliko och åt en fantastisk tre-rätters och skojade med den trevliga personalen. Musikunderhållning av banjo och gitarr.
Studerade den kaotiska fredagstrafiken, där polisen med sirener och blåljus försökte tränga sej fram. Gick ett varv runt kvarteret och luktade på de olika restaurang-dofterna, innan det var dax att knyta sej.

16 april började med frukost. Nu hade vi fått till snitsen och personalen fixade ägg och bacon åt oss. Allt bröd och pasta började kännas i magen…
Checkade ut och fick en överraskning när dom krävde en boendeskatt (tassa di soggiorno) på 2 euro per person och övernattningsdygn! Bara att betala.
Eftersom vårt plan inte skulle lyfta förens 20:25, så hade vi en dag till godo. Vi styrde kosan mot kvarter som vi inte utforskat tidigare. Hittade en del minimarket som det varit ont om tyckte vi. Alltid roligt att shoppa lokala produkter.
Caffe’ Americano på Tetro Massimos uteservering och people-spotting. Italienska kvinnor är inte rädda för att säga ifrån när något är fel..!
Ingalill köpte en hatt efter gågatan Via Maqueda. Jag avböjde en Siciliansk kepa.
Pizza, varav en mycket stark på OBICA’ fick avsluta ätandet i Palermo. Men La Champagneria stod kvar och vi var ju tvungna att ta avsked av den trevliga och kunniga personalen. Lovade att rekommendera deras pub. Dom ville gärna komma till Sverige och se på norrskenet.
Hämtade ut våra väskor på hotellet och drog iväg genom trafiken, mot flygbussen. På flygplatsen fick det bli en god sallad. Hörde för ovanlighets skull mycket svenska omkring oss. Buss ut till planet, något försenade. Men vi svenskar stuvade snabbt in oss och bredvid oss fick vi en man som tillbringat veckan i Syracusa. Han berättade fascinerat om Sankta Lucia. Sedan väntade vi och väntade, medans dom plockade av väskorna från planet..!
Det visade sej att dom var tvungna att plocka av en dams väskor, eftersom hon inte bordat planet. En timme försenade drog vi i alla fall iväg och såg ljusen från ön försvinna i mörkret. En fantastisk vecka var över och vi hade upplevt ännu ett fascinerande ställe.
Landade 00:30 på ett tomt Arlanda. Skönt att vi bokat en natt på Radisson i stället för att köra hem.

Detta bildspel kräver JavaScript.

London

•13 december 2015 • Kommentera

Den 6 december damp vår Boeing 737 ner på Gathwick airport. Efter en utdragen säkerhetskontroll hoppade vi på tåget till Victoria station.
Det var ingen decemberkyla som mötte oss, utan en fuktig värme. Tog en taxi till hotellet och fastnade direkt i trafikstockning. Till slut var vi  framme i Bayswater. Hotell Caesar visade sej vara ett skapligt hotell, om än trångt. Upp-packning och ut på Queens Gardens esplanad.
Eftersom jag varit här 1974 på skolresa och bott i Bayswater, så trodde jag att jag skulle hitta. Men det visade sej att mitt lokalsinne var som bortblåst. Inte ens väderstrecken stämde och det skulle ta flera dagar innan jag hade ordning på åt vilket håll Hyde Park låg. Men Leinster Terrace ledde dit och vi svängde hungriga och törstiga in på Leinster Pub för en Curry med Real Ale till. Fotbollsstämningen var hög där inne eftersom det var söndag.
Ut och ner mot Hyde Park. Efter Bayswater road hittad vi the Swan, som var packad med uppklädda herrar. Det var så varmt att vi satt oss på uteserveringen. Fullers Firecracker var lätt julig. Men resandet tog ut sin rätt och vi drog oss tillbaks för välbehövlig sömn.

7 december började med fågelsång genom det öppna fönstret. Frukosten var helt ok och innehöll allt möjligt från toast, yoghurt, potatiskaka, tomatbruschetta och till grapefruit-juice. Vi tog en lång promenad i Hyde Park mot Marble Arch och sedan hela Oxford street. Att det kan finnas så mycket folk och butiker. Ingalill hittade Lush och jag en pub. Vi tog oss sedan mot den julskyltade Carnaby Street. En Fish and Chips på the White Horse, sedan strosade vi mot Piccadilly Circus. People, people… Mot Leicester Square och China Town. Hittade en bra Green King på Leicester Square, som hade öl-ambitioner. Trafalgar Square var vackert i solnedgången. Vi tog oss en titt på the London Eye i kvällsbelysning. Men på Old Shades pub var ölen bedrövlig. När jag klagade försökte bartendern förklara att det var en stout… Jag vet, sa jag, men den skall inte vara sur!
Vi tog tunnelbanan hemåt men trots att klockan var sen så var det hett som i helvetet och tågen överfulla. Det blev ingen mer tunnelbana för oss. Travade in i Hyde Park, mot den jättelika nöjesparken Winter Wonderland, som sätts upp varje december. Massor av snurrgrejor, matställen och förfriskningar. Vi gick efter några timmar på mycket trötta ben mot Bayswater för nattvila.

8 december var det en ljudlig frukost, när ett spanskt par hade surrat fast sin störiga, vilt skrikande son i stolen i frukostmatsalen.
Vi tog oss ut, mot Paddington station. Regn! I London..? Ingalill köpte sej ett paraply. Tog oss till the Victoria Pub, som Marko T Wramen tipsat om i sin bok 88 favoritpubar i London. Vi visade boken för pubägaren och snart var vi indragna i en diskussion med en stamgästande familj. Efter ännu en tråkig Fullersöl, så gick vi ut i solskenet..! Men vi noterade att puben hade väldigt gott käk.
Till Caesar-hotell för omsvidning inför kvällens teaterbesök. Vi tänkte minsann inte komma för sent! Vi tog buss 94 till Piccadilly. Hämtade ut våra Phantom of the Opera biljetter och valde ut en italiensk restaurang med det flotta namnet Spagettihouse för middag. Det var mycket gott, med rolig personal. Till efterrätt tog jag Espresso con grappa och undrade när Grappan skulle komma in. Den var i kaffet..!
Phantom of the opera på Her majestys theatre var en mäktig upplevelse, efter att vi tagit oss upp för oändliga trappor till Grande Circle.
Efteråt hittade vi en av Londons alla Red Lion-pubar i en undangömd gränd. Vi började fundera över Londons förkärlek till trappor. Speciellt till toaletter. Buss 94 plockade upp oss på Regent street och vi kunde i sakta mak ta oss till Bayswater. Trötta tog vi oss sista biten till hotellet, efter att klivit av en hållplats för tidigt.

9 december testade vi buss 148 till Westminster. Det visade sej bestå av ett antal hållplatser. Vi hoppade av på en och gick mot Buckingham Palace. Vid Westminster Chapel hittade vi Royal Quarter Cafe, som faktiskt inte hade trappor till toaletten! Vi tog te och scones. Ingalills spenatvariant av te var sådär… Anlände lagom till vaktombytet vid slottet. People, people… Vi fann oss nu vara instängda vid Victorias memorial, eftersom alla gator spärrades av. Tog oss till slut loss och strävade mot parlamentet och den stora klockan. Hittade en berömd Red Lion pub, där vi vilade benen och kollade in folkvimlet. 22 trappsteg till the diningroom och den mycket trånga men tjusiga toan.
Letade oss sedan genom alla säkerhetsavspärrningar till Themsen. Satt oss ner mitt emot London Eye och studerade flodlivet. Nu traskade vi mot Charing Cross för att hitta buss 15 till Towern. Men först lunch på en Prezzo, med en mycket god skaldjursravioli med massa chili.
Väntade sedan förgäves på buss 15. Insåg att det inte skulle bli någon Towerbridge. Gick runt i Covent gardens butiker i stället. Prövade med en IPA på puben, men vi var nu riktigt trötta på engelsk öl. Det verkar som om man bland Londons 7000 pubar inte är så noga med ölkvaliten. Man säljer ändå…
Gick vidare till Leicester Square och handlade lite ost och te. Åter igen på Green King, som var onsdagspackat. Stor säkerhetsavstängning vid Leicester Squares biografer. Dom höll på och iordningställde inför Star Wars VII-premiären. Letade reda på första hållplatsen till 94:ans buss, eftersom vi förstod att det skulle bli smockfullt. Blev omkörda av en sköldpadda på Piccadilly Circus… Till slut framme vid hotellet. Middag skulle vi äta på the Victoria pub hade vi bestämt. Det började regna och vi var trötta i bena, så vi tog en taxi på gatan. När vi tyckte att han körde åt fel håll så frågade vi om han verkligen var på väg till the Victoria Pub. Han hade hört fel och slog av taxametern! Väl framme upptäckte vi att vickan var packat. Det stod till och med folk ute i regnet och drack öl. Gick tillbaks till vår gata och efter lite velande framåt tillbaks så valde vi den överfulla greken Halepi på hörnet. Eftersom Zorba hade endast en gäst..! Mycket god mat och snabb service. Åt med god aptit, trots att vi satt i dörröppningen och det hela tiden trängde sej nya gäster in. Drack ett cypriotiskt Othello rödvin. Det var inte igår! Gott det med.

10 december var det dax att åka mot sweden igen. Packning och utdragen frukost. Receptionen beställde taxi. Ingen gammal LTC den här gången, utan en modern vagn. Men med den trevligaste taxichaufför vi någonsin åkt med! En ung indisk student som kombinerade studierna i engelsk litteratur med att  köra taxi. Han släppte till slut av oss direkt utanför ingången till Gathwick-express, med noggranna instruktioner om hur vi skulle ta oss vidare. Det blev ett långt häng på flygplatsen. Provade Whisky för 33000 kronor flaskan och käkade mycket god portugisisk kyckling med en 2% lime-radler till. En av de bättre ölen på resan…
Norweigan-flyg hem på rad 11 D-F, utan fönster..!? Har vi aldrig varit med om förut. Men allt gick väl och i tid.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Österlen

•26 juli 2015 • Kommentera

Efter en tropiskt varm 4 juli i Linköping med god mat och öl tillsammans med Karl-Erik och Anki nådde vi fram till Havängs vandrarhem, längst ner i sydöstra delen av Sverige. Vi möttes på innergården av Leif från Borlänge, som tillsammans med sin fru Christel och deras två barn driver vandrarhemmet sedan 1984 i den gamla skånegården, med vasstak och korsvirke. Leif, ständigt med ett skämt i mungipan, är som klippt och skuren för jobbet som turistgårdsvärd.
Vi blev placerade i rum 7, på utsidan av Skepparpsgården. Rum 8 kallades Dag Hammarskjöldsrummet, eftersom han alltid bodde där på sina återkommande besök. Rummet var litet, men trädgården desto större. Det blev en tur till närliggande Kivik, för skaffning och kvällsmat. Ingalill ställde upp för ett foto intill Piratenstatyen. Vid niotiden var det så varmt att vi bestämde oss för ett dopp i havet. Efter lite letande, så bestämde vi oss för vilken del av den 3 mil långa sandstranden som hade det varmaste vattnet. Svalkande och skönt. Svårt att slita sej ifrån det fantastiska skymningsljuset efter doppet. Men till slut vandrade vi tillbaks till gården, genom de jättelika strandängarna, med får, hästar, kor och kaniner som rörde sej fritt.

6 juli började 08:30 med vandrarhemmets härliga frukost och Leif som underhållande värd. Sedan bar det iväg på en heldagstur till Ystad, via Kiviks Musteri och Stenshuvuds nationalpark. På tillbakavägen tog vi oss upp till ett blåsigt, men soligt Ale stenar. En fantastiskt historisk och suggestiv plats.

7 juli vandrade vi efter frukost runt Haväng i vackert väder och blev sittande länge på strandängarna ner mot havet. Man kunde se från Åhus i norr till Stenshuvud i söder. Vi undersökte Havängsdösen. En 5000 år gammal stenkammargrav, som frilagts på stranden under en ovanligt kraftig höststorm i början av 1800-talet. Vi tog oss upp till Ravlunda kyrka. En liten stenkyrka med anor från tidigt 1200-tal. Där fick vi kaffe och sockerkaka och pratade med den levande historieboken, kyrkvärden Börje. Vi besökte Fritjof Nilsson Piraten och Olle Adolphsons gravar, som låg strax intill varandra på kyrkogården. I Kivik handlade vi sedan rökt fisk i Buhres fiskhandel. Det fick bli en utmärkt middag i trädgården. Vi tog på badkläder och begav oss mot stranden. Den kraftiga frånlandsvinden gjorde att det var kallt i vattnet. Men har man gett sej i så… Mot kvällen drog det in ett kort regnväder. Efter en stödvila i nummer 7, tog vi en fantastisk kvällspromenad bland djuren, ner till havet och de vackra ålabodarna, samt den i kvällsljuset lätt kusliga dösen. Tre vallhundar jagade ihärdigt kaniner över ängarna. Mycket rogivna gick vi till sängs.

8 juli tog vi oss över Ravlunda skjutfälts alla kringelikroksvägar och hamnade vid Christinehofs EKO-park med det vackra 1700-talsslottet. Köpte bambumuggar och for vidare mot Tomelilla. Där fikade vi vid Hasse & Tages filmmuseum. Världens minsta.
Utanför Simrishamn kikade vi på Europas modernaste vinodling, Nordic Sea Winery. Vi svängde även förbi Mandelmanns vackra trädgårdar.
Vid Kivik Art Center på Lilla Stenshuvud promenerade vi runt bland och i konstinstallationerna. Kollade även in Ulf Lundells gård.
Handlade åter igen rökt fisk till kvällsmat i Buhres fantastiska fiskhandel.

9 juli var vi först i kön till Leifs fantastiska gårdsfrukost. Snackade lite extra brett dalmål och tog farväl av Leif och Christel.
Tack för en fantastisk vistelse i ett mycket vackert hörn av Sverige.
Tack också till Tomas och Ulrika, samt Ulf Lundell, för inspirationen till att besöka Österlen.

Detta bildspel kräver JavaScript.