Igår kom tofsviporna. En fin liten flock tumlade runt över åkrarna här, det hiades, tyckte det lät lite som pipiga hyenor, slog det snabbt ur tankarna, gladdes åt vårens gradvisa ankomst.
Lärkorna tokdrillar.
Solen skiner.
Man vill mikra upp gårdagens vitslöksbastanta lammfärsbiffrar och sleva på en klump grönsakspytt och lite myntayoughurt och slå sej ner nånstans där det är lä, även om det inte blåser mer än typ 1 sekundmeter, och slå upp ett glas immig rosé och säja: Jaha, det var ännu en vinter, och jag är vid liv och har fortfarande lust att leva.
Vildsvinen, grisarna, är nu på alla håll runt huset. Dom närmar sej. Har Hitchcock iscensatt detta?
Just i detta nu ser jag en frisk och fin Rikard ute i det av grisarna upprivna neråt havsskogen.
Hört att staren är i Malmö och då är den här snart och tranorna måste komma till helgen.
Läser att även Benny A kört för fort. Ja, det går undan ibland. Vi får skärpa oss. Det blir betsel och Cruise control framöver.
Snart påsk. Hör att det ska bjudas saltlakrits, mörk choklad och chilenskt rött på vernissagen i Galleri Rockhead Art i interna sammanhang kallat Galleri Bongo av nån outgrundlig anledning, Fabriksgatan 1 hursomhelst, Simrishamn.
Igår Kvinnodagen. I förrgår Bröllopsdagen.
8 mars känns lite 80 tycker jag, men eftersom allt går så segt framåt, MEN framåt, så är dagen väl nödvändig. Tänkte på en sak när jag travade iväg i solskensdimman ner till byn i morse att kvinnor tycker att män tar för stor plats överallt och så är det ju men jag ger mej fan på att män tycker att kvinnor tar för stor plats överallt, det är mamma och sen allt vi gör är med adress till kvinnan.
Det känns som ett förvirrat Moment 22 fyllt av en massa små Moment 22.
Jag bör inte bry mej numera, inte så förbannat i alla fall. Jag bör förvandlas till en vis man, om jag lyckats bygga nånting sånt av den radda av misstag som kallas LIVET. Som man alltså bör ha lärt sej av och omvandlat till lärdom och fördel.
Sade den vise mannen.
Annars: vårtrötthet. Igår småjobbade jag lite i ateljén, frakt av dukar idag, ställde i ordning, tvättade penslar, slog mej ner i fåtölj och läste lite, kände hur ögonlocken föll ner, slumrade bort en timme, tung och seg. Likadant i förrgår. Men möda tog jag mej igenom en fin novell av Flannery O´Connor och sen…zonk…ner i davlan där man hör ljudet utifrån knäppandet i huset, drömmer bilder, slår upp ögonen, förvånas över att man är där man är, dvala igen.
Jag hoppas det inte är nåt annat.
Trump drumlar vidare. Där kan vi tala om Moment 22. Ju mer stålar och möda Washingtonrepublikanerna lägger på att försöka smutskasta bort Trump desto fler röster får han. Dom kan gott hat, vi också, fy fan vad det har ljugits för amerikanska folket, skinnat av Wall Str, och vi också här hemma.
Jag hoppas Hillary tar det och gör Sanders till en av sina ministrar. Och tror.
Ja, vad gör jag här ute på nätet egentligen, en plats, dimension, värld jag känner stark aversion emot. Läste i bladet idag att romanen fick oss att försöka förstå våra medmänniskor, ernå in- och medkänsla, medans nätet gör tvärtom.
Kanye West i Älmhulkt. Whoa. Ja, jag vet inget om honom, men uppståndelse blev det. Rätt långt från Hollywood till Älmhult, eller kanske inte alls. Vi får rap- och hip hop-möbler? Vad säjer Den Gamle om det? Vad säjer rapparna? Är det hela neutraliserat nu snart? Alla är skitrika, utom Kanye som tycks ha 500 miljoner spänn i skulder, och alla får varsitt IKEA-hem i cribbarna?
Vad kommer härnäst?
Post post post punk?
Börjar känna lite sug efter musik igen. Låtar. Men det ska få dröja. Jag kan få sukta. Det ska få gå tid.
En turnéfri sommar. När hade jag det senast? Rikards bröst lyser vitt därnere mot skogen, han sitter still och spanar möss skulle jag tro.
Havet är ett ljusgrått dis.
Om tio dagar slänger jag mig ta mig fan i Atlanten. Sol och salta bad, det var också ett tag sen.
Såg början på fjärde säsongen av House of Cards. Nope. Där har det sinats, blaskats ur.
Och det här skrev Sartre nån gång:
”Kan vi nå fram till att kväva eller dölja vår ångest? Säkert är att vi aldrig förmår upphäva den, eftersom vi ÄR ångest.”
Tungt, men trösterikt.
Man får leva med det. Som man är.
U.L
2016-03-12
Vilken dag!
I alla fall här.
Tyst, stilla, sol, högtryck.
Jag stänger härmed Badgers Drift.
Skrivmaskinen kallar, gitarrerna kallar.
Jag återvänder till det som varit mej kärt sen ungdomen.
Nätet har aldrig varit min kopp te.
Jag önskar er en ömsint vår och en sommar utan stress.
Läs Edgar Lee Masters fina bok Spoon River.
Ikväll blir det Mello.
Jag har målat klart för den här gången.
Den här stora tavlan Hypathia mördas av den kristna Mobben i Alexandria lär väl aldrig hissas upp på Rockhead Arts galleri. Men man målar det man målar.
Gud vad vacker världen är idag! Som en stum solnedsgångsdröm i universum.
Konst kan ni se på Fabriksgatan 1 i Simrishamn i påsk.
Jag sörjer lite Badgers Drift, men one has to move on.
U.L”
Lasse Wängermark 
Senaste kommentarer